Tontonmäki

På tomtbacken finns en gammal plats för huset och ett bostadshus, en bastu och ett ladugårdshus som uppförts på 1920-talet, samt lämningar av ris och en stenfot i ladugården. Gården kantas av ett långt och mycket välbevarat stenstaket som i själva verket kretsar kring hela det odlade området. Innanför stenmuren samt på sluttningen, på ömse sidor om vägen till backen, finns flera odlingsrösen, av vilka en del är höga och koniska, en del lägre, antingen runda eller avlånga.

Lagarna i backen har varit goda odlingsmarker, eftersom backen är en supraakvatisk vattenfri plats och Hallanfaran har varit liten. Den tidigaste odlingen på toppen av backen kan ha daterat sig till slutet av 1800-talet. I trädgården ligger en stor sten nära brunnen med hugg på sidan: Olli Eronen 15 augusti 1961.

Husets son, som senare flyttade till Australien, högg ner texten i stenen när man fick en brunn bredvid. Innan dess tog man vattnet från en källa i närheten. I korsningen mellan den branta vägen till Tontonmäki och skogsvägen norr om backen, på högra sidan av vägen till huset, i den gamla granen också stora mossade odlingsrön.

Platsen är en så kallad Panski(n)aho med en ansenlig hög och på grundkartan markerad vertikalväggig sten. På 1920-talet dök en landstrykare upp i området, känd som Vintus, som byggde sin hydda bredvid stenen så att en sida av stenen fungerade som en vägg. Stengrund för andra väggar kan fortfarande urskiljas.

Efter några år försvann mannen från trakten lika oväntat som han hade kommit. Tontonbacken är ett ovanligt välbevarat och representativt exempel på den östfinska odlingshistorien med stenhus och rösen. Det finns flera dussin odlingsrösen och hela stenstängslet är hundratals meter långt.