Tammerfors domkyrka

Stenkyrka. Tammerfors domkyrka hör till huvudmonumenten för nationalromantikens arkitektur och måleri i Finland i början av 1900-talet. Tammerfors domkyrkas yttre präglas av en måleriskt verkande, i många delar uppsplittrad volymgruppering med tre torn av olika höjd och talrika gavlar. Ytterväggarnas ytmaterial är ljusgrå granit från Nystad, murad i så kallat "squared rubble"-förband.

Huvudtornets spets går tillbaka på den bild som kyrkans arkitekt Lars Sonck hade av tornet på den medeltida stenkyrkan i Finström, hans födelseort. I inhägnaden som ramar in kyrkan och i det södra och det västra portvalvet är materialet obearbetad grov natursten. Den rymliga kyrksalen är nästan kvadratisk till formen och dess planlösning är påverkad av samtida amerikanska och engelska predikokyrkor.

Interiören domineras av ett stjärnvalv som bärs upp av kraftiga granitpelare. Läktarna på tre sidor följer valvets konturer. Kyrkans fasta inredning, predikstolen, altaret, bänkarna och armaturerna har ritats på Soncks byrå. Arkitekten Valter Jung hjälpte Sonck med inredningsplaneringen. Metallarbetena är utförda av Eric O. W. Ehrström.

Kyrkans måleridekor har utförts av Magnus Enckell och Hugo Simberg. Enckell har på väggen bakom altaret målat en stor fresk med uppståndelsen som motiv och Simberg har svarat för kyrksalens övriga måleridekor samt även för planeringen av fönstrens glasmålningar och predikstolens stuckdekor. I mittvalvet finns en orm som följer ribbornas form och vars vingar fyller en del av valvkapporna.

I det böjda läktarräcket finns en ros- och törnranka som slingrar sig fram i olika takt och bärs upp av tolv pojkar. Simbergs mest älskade målningar Dödens trädgård och Den sårade ängeln finns som separata bilder på gavelväggen på var sida om koret.