Skänkilä

Objektet ligger cirka 3 km norr om Taiksiö direkt norr om motorvägen Helsingfors-Åbo. I inventeringar nordväst om åkerön har man hittat keramikfynd som daterar sig till järnåldern och medeltiden som ett tecken på var dessa epoker bor. Dessutom finns det fynd från stenåldern som ligger något högre upp på sluttningen och hör till Bussila 2. Vid inventeringen 2019 dokumenterades byggnadsbottnarna delvis på den klippiga åkerön.

Stenbenen är cirka 7x10 meter stora och cirka 8x12 meter stora. I södra hörnet av den andra byggnaden finns en gräsbetäckt ugnsbotten som utmärker sig genom en konvex yta på cirka 2x3 meter. Byggnaden är uppdelad i två stenrader i norra delen. Lokalindelningen är inte helt tydlig, eftersom stenraderna inte är helt synliga.

Byggnader på gården Skunkilä har funnits på plats under historisk tid, eventuellt sedan medeltiden. Det är möjligt att områdets bebyggelse sträcker sig fram till järnåldern. Skänkilä är markerat som öde vid storskifteskartläggningen 1777-1784 och på 1800-talets bärarkarta. År 1703 var det fortfarande bebott när ägorna kartlades.

Skänkilä ensamhus har varit tralsar av Hornsläktet och Joensuu herrgård (Balmark) fram till slutet av 1600-talet då det hamnade som grundare av Kimito Vikings herrgård. Skänkilä återkallades till kronan 1702, men återlöstes av ryttmästaren Henning Johan Grass redan år 1710 som skattepliktig trassling.

Huset blev tydligen obebott efter år 1713, obebott i samband med oroligheterna och förstörelsen av Stora hatet. År 2022 grävdes fyra försöksdiken och 14 provgropar upp i området. Dessutom dokumenterades stenkonstruktioner som upptäckts på åkerön samt platsen för en eventuell riven byggnad. Konstruktion 1 daterades till 1800-talet.

Det kan finnas ännu oupptäckta rester av stenfötter i det höga gräset väster om ön. Konstruktion 2 är äldre än detta, men timingen är oklar. Konstruktion 3 är också osäker med tanke på tidpunkten, men troligen tidigare än 1800-talet. På ön upptäcktes också kulturlager som bevarats på vissa platser, men byggandet av 1800-talet tycks ha brutit ner en stor del av de äldre kulturvåningarna och konstruktionerna.

I provdikten var observationerna små. Stenkonstruktionen som upptäcktes i den södra delen av försöksdiket 8 var inte exakt tolkad, men kan anses vara äldre än 1800-talet. Under åkervåningen kan det alltså finnas ännu bevarade konstruktioner, även öster och söder om den nuvarande fornlämningsbegränsningen.

År 2022 genomfördes även en metallletning där fynd gjordes från järnåldern för en lång historisk tid, men ingen tydlig fyndkoncentration upptäcktes. Äldre fynd kom huvudsakligen från områdets södra och östra delar.