Sarvinki Halla

Målet ligger vid väg nr 512 från Kaltimo till Kovero, från Halla hus ca 200 m sydväst om vägen. Förbättringen av vägen Kaltimo-Kovero mellan 1949 och 1950 förde med sig ben till jordytan, men ingen information om dem. Gamla pengar och ben som hittades på åkern mellan Halla gårds huvudbyggnad och vägen har inte heller deponerats.

Många människor från Sarvik minns dock vad som hände i samband med vägarbeten. Byggandet av en väg och åkerröjningen har förstört kalkstenen, men nära vägen kan man ändå se några tryckningar som är mindre än två meter långa och ganska exakt i öst-västlig riktning. Till stenhögarna på Halla gårds område hör berättelser om grunden till tsasouna.

I mitten av åkern (där även ben har kommit till) har man lagt en stengrund. Åtminstone delvis förstörd, och landskapet har förändrats på grund av sjösänkningen. Historiska källor berättar inte om gammal ortodox bebyggelse i Sarving, men traditionen om Sarvings kalmis finns antecknad redan under det förra århundradet (Tirronen 1885:46).

Halla gård är ett byggnadsskyddsobjekt. Sarvings by grundades efter Rupturkriget (1656-1661) på Kanna socken av den Alimenska och Medelmaste Sarvinkijärvi. De första kända invånarna var lutheraner 1667 (Björn 1991: 113). Nedgången i Ala-Sarviding 1743 var en dramatisk händelse som kraftigt har förändrat landskapet.

Av sjöfallet återstod en brant sluttande ravin och en åtta kilometer lång, på vissa ställen en kilometer bred glänta, mitt i vilken en bäck låg i den tidigare Tuomilahti, från djupet vid sjöns sydöstra ända mot Pielisjoki (Saloheimo 1980:126-128).