Sarkolan ja Vahalahden kyläkeskukset

Bycentrumen i Sarkola och Vahalahti är ett bra exempel på de små, gamla gruppbyarna i den starkt kuperade skogsbygden kring Kumo älvs vattensystem. Särskilt i Vahalahtis gamla bycentrum har ett tätt bylandskap bevarats, format av tre stamhemman. Byarna Sarkola och Vahalahti ligger längst in i en lång och smal vik som hör till Kulovesi.

Åkrarna sluttar svagt ner mot vattnet och avgränsas av skogklädda backar. Landskapshistoriskt har byarna och den gamla bebyggelsen samlats på moränholmar i strandområdet, omgivna av sluttande åkrar på lerjord. Utöver bycentrumet har bebyggelsen spritt sig till åkerkanterna och längs vägarna. Bycentrumet på höjdryggen i Sarkola skyddas av backar och avgränsas av åkrar.

Sarkola by har behållit sin traditionella helhetsform även efter storskiftet. Hantverkare och obesutten befolkning slog sig då ner på tomterna efter de gamla gårdar som flyttat ut närmare sina åkrar. Inom den gamla byns område står bland annat gården Erkkilä kvar på sin plats från tegskiftets tid. I gårdens äldsta byggnad fanns en handelsbod 1875-1879 och en poststation 1933-1951.

Vid bygatan står dessutom bland annat huvudbyggnaderna på gårdarna Valonen och Kallio, från 1800-talet. Tapola är en av byns äldsta byggnader, troligen från första hälften av 1800-talet. Vanha-Mattila och Uusi-Mattila ligger i utkanten av Sarkola gamla by, vid foten av Pöysärinmäki. På Vahalahtis gamla bytomt, längs bygatan ner mot stranden, står gårdarna Ala-Uotila, Ala-Hemminki och Yli-Hemminki i en tät grupp.

Huvudbyggnaden på Ala-Uotila är från mitten av 1800-talet och byggnaderna på Ala-Hemminki troligen från början av 1900-talet. På Ala-Hemminki finns dessutom en gammal humlegård bevarad. Vahalahtis folkskola, som blev färdig 1913, står i korsningen mellan bygatan mot stranden och Vahalahdentie. Längs vägen står också föreningshuset Päivölä, byggt 1931.

Kring bykärnorna breder ett öppet, flera hundra år gammalt odlingslandskap ut sig, som grusvägarna löper naturligt genom. Inom det traditionella landskapsområdet finns också en koncentration av fornlämningar från sten- och järnåldern.