Sanginkangas E

Området ligger i huvudsak på de forntida strandterrasserna öster om fabriksområdet Orion Oyj i Sanginkangas. Marken varierar från sand till stenig morän. På området växer tallskog med lingon, lavar och mossa som undervegetation. Området har sammanlagt 29 kokgropar och en tidig metallålders bostad. Dessutom finns det rester från den historiska koltillverkningen.

Groparna bildar inte ett tydligt system tillsammans, utan ligger utspridda över olika strandterrasser. Groparna måste ha förstörts i samband med byggandet av fabriken. Ett hål halvvägs genom kabelgrävningen undersöktes 1999 där det konstaterades att det var ett kokhål. Vid inventeringen 2002 undersöktes en del av groparna på marken och i alla dessa fann man ett tydligt spolningslager, i en del även kol och stenkross.

Groparna är runda och mattade med trasor. De är cirka 1,75-3,5 m i diameter och cirka 30-80 cm i djup. Bostaden med tidig metallålder hittades vid en inventering i grusgropen 2002. På platsen hittades dygder och föremål. Bostaden är tydligen nästan förstörd vid grustäkt. 2023: En försöksgrävning genomfördes i området för att utreda hur konstruktioner och kulturlager placerades i området och kartlägga groprester.

Under undersökningarna fann man 35 groprester från området, varav sju tolkades som en soppa och 17 som en kolgrav. Av gropresterna blev 11 ännu mer oigenkännliga. Uppgifter om objekten har lagts till i enlighet med rapporten från år 2023. Numreringen av underobjekten i registret motsvarar inte gropnumren i rapporten från år 2023.

Vid utgrävningarna år 2024 undersöktes åtta groprester och två tidigare upptäckta fyndplatser för kvartsfader. Gropresterna 2, 6-8 och 10 var typiska rester av förhistoriska kokgropar som daterades till 799 calBC-834 calAD. Under den sena järnåldern hade det funnits en kolgrav (1270 calAD) i de tio övre delarna av gropresterna.

En annan kolgrav som hittades i området (groprest 9) befanns vara något yngre och medeltida (1363-1422 calAD). Det visade sig att det fanns ett litet antal iskos på fyndplatserna för kvartspappor. Den enda konstruktion som kunde upptäckas var en liten spis (947-821 calBC) som låg till grund för den tidiga metallperioden.

Gropresterna har daterats flera gånger under åren 2023-2024, vilket leder till att de dateras från tidig metallålder till slutet av järnåldern. De 68 provgroparna hittades i området med några kvartsdynor, men inga tecken på kulturlager. Utifrån forskningsresultaten har området varit mer förhistoriskt i användning av arbets- och tillverkningsplatser än det egentliga bosättningsområdet. Områdets avgränsning i registret baserar sig på terrängobservationer.