Säkkäränkankare

Säcknäsbacken är en klippig, från nordväst ganska brant kantad ö mitt i åkrarna, med en "gravkulla" i nordvästra sluttningen 1926 undersökt av Tallgren. I mitten av röset låg en cirka 0,5 meter hög jordsten, omgiven av stenar och jord. Vid sidan av det brända benet hittades hästens tand, bitar av bränd lera och bitar av lerkärl.

Enligt Tallgren har rösets storlek varit 6x6 m och höjden 0,5 m. Tallgren har daterat röset till den tidiga järnåldern (0-500 e.Kr.), men enligt J. Luoto skulle det trots allt ändå ha kommit från slutet av järnåldern. Från röset cirka 70 meter söder om det nya timmerhuset finns ett jordigt brännfältskalverk (undermål) som kan ha förstörts delvis i samband med byggandet av timmerhuset från 1990-talet.

Tecken på brännfältsskala är bergsupptäckten av gårdsplanen i mellanliggande områden. Hela Säcknäsdukens omfattning är cirka 200 m x 200 m. Vid metallletning i östra och södra delen av Mäe hittades två skilda kalkområden (Ilppare ILM34403, ILM34404, ILM34406, ILM3446, ILM34482). På den östligaste backen finns ett brännfältskal och möjligen ett lågt rös, och på den sydligaste backen finns åtminstone en brandgropgrav. Även ett fält som röjts på den sydöstra sluttningen av backen har upptäckts under järnåldern.