Sahajärven saha ja mylly

Sågen och kvarnen är markerade längs en älv som utgår från södra ändan av Sahajärvi på strömfallsplatsen redan på storskifteskartan 1782. På Kungskartan (1776-1805) är sågen markerad mitt i älven, men kvarnen är inte markerad. Kvarnen är markerad på vissa kartor från 1800-talet bredvid sågen och på andra söder om den.

Sågen fortsatte uppenbarligen sin verksamhet ända fram till mitten av 1900-talet. På platsen för sågen, öster om floden, finns fortfarande en byggnad, möjligen från mitten av 1900-talet. Även väster om floden finns en modern byggnad med osäkert användningsändamål, den måste också ha anslutit sig till sågens senare drift.

Hela strandbänken, särskilt väster om floden, är full av stenar som troligen har lyfts från floden/ forsen i olika skeden. På ömse sidor om älven uppströms har strandsänkor formats ända fram till stranden i Sahajärvi, vilket gör att de konstruktioner som låg på stränderna troligen till stor del är täckta under den staplade marken.

Söder om bron finns en betongkonstruktion på ca 2 x 2,5 m, cirka 4 m hög, som ansluter sig till sågens senare faser. Flodens bänkar är fulla av stora, röjda stenar, varav en del sannolikt hör till sågens äldre konstruktioner. Tomtmarken väster om sågen Tomtmark syns i 1840-talets Kalmbergs kartverk, sockenkartor och 1852 års ägokarta.

Gården är namngiven på Kalmbergs karta och bärarkarta som Alastalo gård. De observerade konstruktionerna ligger ca 100 m väster om sågen. På backens östra kant syns en källarruin, samt en del av stenfoten. Källaren är en söndrad byggnad i nordväst-sydlig riktning, ungefär 3 x 1,5 m. Bredvid den fanns en stenfot cirka 6 m lång.

Också på den nuvarande sommarstugetomten ovanför backen fanns uppsamlade stenrader som kan komma från tidigare byggnader eller stenstängsel. Bland annat har ett litet lusthus byggts ovanpå en sådan. Vid inspektionen 2017 kunde man konstatera att den senare sågverksamheten och muddringen av kanalen har förstört tecknen på tidigare sågverksamhet.