Saari

Ön nämns för första gången i 1539 års jordbok, då den fick namnet Järnholmen och tillhörde Tennilä socken. 1539 fanns det endast två värdar: Mikko Olavisson och Hemmi Olavison. Gården delades i två delar med tiden, men krigsåren på 1500-talet gav upphov till problem. Enligt 1571 års silverskattelista fanns det fyra hus i byn.

I jordeboken från 1607 hade byns tre gårdar alla varit öde i flera år. Sedan 1620-talet fastställdes skatterna på lokalerna i löner till arméns underbefäl. Georg Heikinpojkens gård blev en ridgård och två andra hus blev hjälputrymmen för ridgården. Öns stamlägenheter är Familjen (senare ridgård och herrgård), den därtill anslutna Mattila samt de till hjälphus bestämda Ylly och Sihvola.

Ägare till Riddargården köpte snart Ylly för sig själv men Sihvola stannade kvar som släkträttslägenhet. 1680 befanns Öns ryttargårds marker och mannar vara lågproduktiva och själva byn sades ha förstörts i en brand för ett år sedan. Öns ryttargård började i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet kallas Öns herrgård då dess ägare blev väderbyar.

Storskiftet levererades i Öns by 1786. På byns överjordar bildades en ny gård som kallades Jerusalem. Juho Sihvola fick i uppdrag att flytta ut ur byn eftersom hans tomt var mycket vattenhaltig. 1809 fanns det fem gårdar och 11 torp i byn. Självständiga utrymmen var Sihvola (Juho Sihvola), Sipilä (2 gårdar och 1 torp), Jerusalem (1 gård).

På ön fanns Öns Tändsticksfabrik 1905-1935 och på Öns herrgård anlades även en tegelfabrik 1917. Av de gamla kartorna har Kungakartan byn märkts som en tät huskoncentration vid Öns herrgård. På 1786 års storskifteskarta har lägenheterna i Öns by märkts runt korsningen av den gamla landsvägen och å andra sidan öster om det lilla dike som rinner ut i Öns älv, där det numera finns yrkesläroanstaltsbyggnader.

I Senats kartverk finns dock Jerusalem i Niemekylä, tydligen på platsen för den senare Niemelä gård. I Kalmbergs kartverk finns även Löfkulla i Norra Snabbvägen och Stenbacka markerade som hus. I Sihvola finns en karta från 1910 där den flyttas till sin nuvarande plats söder om centralbyn. Öns äldsta bebyggelse finns på en backe på herrgårdens kärnområde samt på en sluttning väster om den, där det numera finns byggnader vid en yrkesläroanstalt.

Ön har inte haft flera torp och tydligen heller äldre avsidesbebyggelse har knappast funnits utanför centralbyn. Söder om herrgårdsbacken och områdena vid älven är obebyggda och där kan finnas bevarade kulturlager och konstruktioner i den gamla byn.