Ristkankare

En backe på nordöstra sidan av tomtlandiket och järnvägen, på vars västra sydöstra sluttning gräsbevuxen åkerareal, trädplanterad överst, andra sluttningar mera brant tillbringar och trädbevuxen. I bergets östra sydöstra sluttning finns växthus. På den sydvästra sluttningen av backen finns en terrassliknande formation.

Träd planterade på toppen av backen. Grävningar som växte upp längs kanten av sydvästra terrassen och söder om byggnadens grundvalar. Vägvallning och grindstenar som växte i bergets nordöstra sluttning på andra sidan vägens byggnader. Innan utgrävningsutredningarna 2017 på backen och i närheten av den hade hittats huvudsakligen enstaka metallföremål som daterats till järnåldern samt fragment av lerkärl.

Stenen har betraktats som en kalmis med järnålder och har även åtföljts av en berättelse om Pikkis äldsta kyrka och kyrkogård. På basis av de forskningsområden som grävdes 2017 har Ristkankaret haft mänsklig verksamhet från förhistoriska tidsåldrar fram till nutid. De äldsta fynden daterar sig till slutet av stenåldern eller till bronsålderns mänsklig verksamhet.

Detta fyndmaterial omfattar bland annat fragment av kvartspolespetsen som gjorts på kiselskenet och tydligen fragment av lerkärlet av Morbys keramik. På grund av backens höjdläge (den högsta punkten cirka 23 mpy) har det i alla händelser varit omöjligt att bedriva äldre mänsklig verksamhet än under den senare delen av stenåldern.

Den intensivaste fasen av mänsklig verksamhet i Ristkare skulle tyckas inträffa under järnåldern, närmast under meroving och vikingatid. Av de fynd som ska göras är fragmentet av en tjurögd krabbstol som daterar sig till merovingtiden på cirka 600–800-talet. Ett stort hästskospänn av järn och en dekorativ nål kan tillhöra slutet av denna epok eller den följande vikingatiden.

Stycken som är prydda med rikligt keramikmaterial, särskilt med lin- och vågmönster, har samma anknytning till slutet av järnåldern. Hittade material (förutom fragment av lerskivor, slipblock samt bränd lera och lerkoncentrat) samt upptäckta konstruktioner, såsom pålstickor, syftar på hemvisten i stället för pålen.

Den tredje fasen av mänsklig verksamhet på backen representerar dess åkerodlingsfas från 1800-talet till slutet av 1900-talet. Senast på den tiden har bergets ytskikt, med undantag av branta kanter, blandats med åtminstone plöjdjupet. Som fynd har tegelstenar, röd lera, fajans och åtminstone en del av hästskospikarna i samband med denna period bevarats ganska väl.