Rientola

På cirka 1,6 meters djup från gatans yta, utanför huset Rientolas södra hörn hittades en likgrav i korsningen mellan Pulmusådergatan och Valkiasbergsringen. På platsen återupptäcktes en vattenledning som byggdes 1953 och mänskliga ben hittades i den sprickande brunnens nordöstra profil. Museicentret gjorde en inspektion den 4 juni 2018.

Graven förstördes delvis av ett tidigare dagvattenrör och en vattenledningsgruva. Graven låg kvar på botten av en dagvattenrörsgrävning. Från södra sidan av lårbenen nära röret föll revbenen och ryggkotorna. Graven hade grävts ner i ren, jämn natursand som kännetecknar området (Turus ås). Benen på den avlidnes ben fattades från knäna.

Under låg kistans bräda, i mycket surt skick, men ännu inte i förmultnad färgning. Lunchen gick i nord-sydlig riktning så att huvudet låg i nordost. Det föreföll som om det var en enskild begravning. Det finns 400 meter från platsen till Kärsämäki i Marie och 600 meter till fornlämningen av Kärsämäki herrgård, men inget annat.

I närheten har det funnits en rysk skjutbana och en kasern (?)riktig uppgift. På grund av skelettets överlevnadsgrad (i sandjorden) kan det inte vara fråga om en mycket gammal gravsättning. Senare visades ytterligare 3-5 st. Enligt radiokolfördelningarna handlar det tidigast om 1600-talets gravar, troligen yngre.

Begravningarna fortsatte därför till den nordöstra skärningen av schaktet, troligen även i riktning mot Pulmådergatan, men åtminstone i riktning mot nordväst. Gränsen där fick man veta, men inte om gravarna fortsätter åt sydost i riktning mot Valkiasbergsgatan, eftersom man inte grävde över korsningen.

På objektet genomfördes tillsyn 2021 på den Valkiasbergsgatan på färden mellan Fulmusträsksgatan och Sportgränden och 2025 på Fulmusträsksgatan. Inga begravningar upptäcktes vid undersökningarna.