Reposaari samhälle

Reposaari är den yttersta ön i Kumo älvs delta, ute vid Bottenhavets öppna vatten. Tillsammans med Mäntyluoto (se Mäntyluoto lots- och hamnmiljö) bildar ön ett samhälle som växte fram utanför staden Björneborg under senare hälften av 1800-talet. Samhället har haft stor betydelse både lokalt och för hela landet, framför allt tack vare hamnverksamheten, varvet och ångsågen.

Den regelbundna, avlånga rutnätsplanen för tätorten Reposaari blev färdig 1874. Det enhetliga och anspråkslösa byggnadsbeståndet i trä härrör huvudsakligen från sjöfartens guldålder under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet. Reposaari är en stadsdel i Björneborg och bildar en småstad i miniatyr, med kyrka, skolor, hotell och trähus i klassicistisk anda på grönskande tomter.

Träkyrkan på Reposaari är sexkantig och klockstapeln åttkantig, och båda byggdes 1876. Folkskolan stod klar 1877 och lotsstationen mot slutet av 1800-talet. Huset för den frivilliga brandkåren (VPK) ritades av arkitekten Johan Nordstrand och byggdes 1901. Den äldsta delen av områdets byggnadsbestånd utgörs av hotellet, som stod färdigt 1838, och av de borgarvillor som byggdes vid mitten av 1800-talet.

Ståtligast av villorna är Villa London i tre våningar, som blev färdig 1892. Till området kring den forna sågen på Reposaari hör en kontorsbyggnad av trä och en enhetlig grupp om nio arbetarbostäder. Sågen på Reposaari hörde till landets viktigaste storsågar. Den brann 1995, och sedan ruinerna revs sommaren 2000 återstår bara skorstenen.

Det forna sågsamhället har bevarats som ett tätt område. Begravningsplatsen anlades 1896. Där finns en gemensam grav för dem som omkom när torpedbåten S2 sjönk 1926, och på graven restes ett minnesmärke som Väinö Aaltonen hade huggit och som avtäcktes 1930. I den nuvarande fortparken finns löpgravar och en bunkerställning av betong som byggdes på 1930-talet.

Den träbyggda lotsstationen på Reposaari hör till hamnens byggnadsbestånd och är ett sällsynt exempel på de tidiga hamnlotsarnas verksamhet. Hamnverksamheten, varvet och ångsågen utgjorde näringslivets grund ända fram till 1960- och 1970-talet. Därefter har centraliseringen och den skärpta konkurrensen fått dem att lägga ned verksamheten.