Varför besöka
Den yttersta ön i Kumo älvs delta vid Bottenhavets öppna vatten, Reposaari växte under senare hälften av 1800-talet kring hamnen, varvet och ångsågen till en småstad vars anspråkslösa träbebyggelse bevarats från sjöfartens guldålder.
Att se: Sök upp den sexkantiga träkyrkan från 1876 med sitt åttkantiga klockstapel, och den ståtligaste av borgarvillorna, det trevåningshöga Villa London från 1892.
Om platsen
Reposaari är den yttersta ön i Kokemäenjokideltat vid Bottenhavets utkant. Reposaari tillsammans med Mäntyluoto (se Mäntyluoto lots- och hamnmiljö) bildar ett samhälle som växte fram utanför Björneborgs stad under 1800-talets senare hälft och som tack vare hamnverksamhet, varv och ångsåg har haft stor lokal och riksomfattande betydelse.
Reposaari tätorts regelbundna, avlånga rutnätsplan färdigställdes 1874. Ett enhetligt, anspråkslöst byggnadsbestånd av trä består främst av sjöfartens guldålder från 1800-talets senare del och från början av 1900-talet. Repoholmens stadsdel med dess kyrkor, skolor, hotell och grönskande trähus bildar en miniatyrstad.
Repoöns sexkantiga träkyrka och åttakantiga tabulator byggdes 1876, folkskolan 1877, lotsstationen i slutet av 1800-talet och VPK:s hus 1901 ritat av arkitekt Johan Nordstrand. Den äldsta delen av områdets byggnadsbestånd utgörs av ett 1838 färdigbyggt hotell och borgerliga villor i mitten av 1800-talet, varav den mest spektakulära är den tre våningar höga Villa London.
Till området för Repoholmens tidigare sågverk hör en kontorsbyggnad av trä och en sammanhängande grupp på nio arbetarbostäder. Av det sågverk på Repoholm som brunnit i landets viktigaste storsågar 1995 återstår bara skorstenen när ruinerna av det brända sågverket har rivits sommaren 2000. Den tidigare sågsamhället har bevarats som ett tätt område.
På en kyrkogård som grundades 1896 finns en gemensam grav för dem som dog 1926 vid förlisningen av torpedbåten S2, där man uppförde ett minnesmärke av Väinö Aaltonen skulpterad och 1930 avslöjad. I nuvarande fästningspark finns en betongbunkerstation och skyttegravar byggd på 1930-talet. Repoöns lotsstation av trä hör till hamnens byggnadsstock och är ett sällsynt exempel på tidiga hamnlotsdrifter.
Hamnverksamheten, varvet och ångsågen utgjorde en näringsgrund fram till 1960- och 1970-talet, varefter koncentration och ökad konkurrens fick dem att upphöra med sin verksamhet.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
