Varför besöka
Sankt Katarina kyrka i S:t Karins, från medeltiden, hör till den täta gruppen kyrkor vid Aura ås nedre lopp, och från kyrkan öppnar sig en utsikt mot Åbo domkyrka. Stig in och låt medeltiden tala.
Att se: Betrakta kalkmålningarna i korvalvet med växtornamentik och evangelistmotiv, som hör till Petrus Henrikssons skola från senare hälften av 1400-talet.
Om platsen
Heliga Katarinas kyrka är en medeltida kyrka med en kyrkgård som återspeglar församlingens fasta förhållande till Åbo akademis civilisation. Kyrkområdet har redan varit bebott under förhistorisk tid och är känt bland annat för att vara en kalm av järnålder. Katarinas kyrka är en av de tätbefolkade medeltida kyrkorna i Aura älvs nedre lopp.
Från kyrkan finns utsikt till Åbo domkyrka. Kyrkan är tillägnad Heliga Katarina Alexandria, ett dominikanernas favorithelgon. Kyrkosalen har åttakantiga pelare. Mellanskeppet är högre och bredare än sidoskeppen. Målningarna av skalvalvets växtornamenik och evangelister ansluter sig stilmässigt till målningarna av Peter Henriksons skola under senare hälften av 1400-talet.
Målningar som föreställer evangelisterna och apostlarna i orgelläktarens bröststuga är av kyrkomålaren Jonas Bergman 1759-1760 och altartavlan som föreställer den heliga nattvarden är också hans handstil. De kyrkotextilier som idag används är utformade av Mary Lavonen. I kyrkogården finns tre murade gravkapell.
Gadolins stackars tegelkapell från 1785, Winters åttakantiga kapell från 1791 och Frenckells höga empirstils kapell från 1818. Åbo akademis juris professor Mathias Calonius' grav är ett minnesmärke som skaffats genom medborgarinsamling av den svenske arkitekten C.Fr. Sundvall. Den nyklassiska sarkofagen av granit i rött hör till de mest framstående gravminnesmärkena i Finland.
Den är uppförd 1822. Staketet och andra delar av järnet runt minnesmärket är gjutet i Samuel Owens gjuteri i Stockholm. Den nyklassiska klockstapeln av tegel är från 1826. I utkanten av torget på östra sidan finns kyrkostängsel. Från Nummes gruppby stamlägenheter Prästgården, Kuikula, By och Simola har de bevarats på sina ursprungliga platser vid kyrkotorgets kanter.
Stamgårdarnas byggnadsbestånd härstammar huvudsakligen från 1700- och 1800-talen. Kyrkomiljön har trots stadens utvidgning bevarat den traditionella bondländska kyrkbyns stämpel.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
