Om platsen
Objektet ligger på en sandkanal vid Uleälvens norra strand, huvudsakligen söder om den väg som leder till Vaala och cirka 1 km nordost om Pyhäkoski kraftverk. Området är svagt bevuxet med sandduk som växer fram av böljande tall. Ett vidsträckt bostadsområde med 33 boningstryck och rester som kan tolkas som omkring 25 bohålor.
I områdets västra ände finns ett boningstryck norr om vägen, cirka 200 m väster om korsningen med skogsbilsvägen i riktning mot Tirikkararä. Området söder om vägen är ganska helt bevarat och ert östligaste bostadstryck ligger cirka 50 m öster om kraftlinjen. På platsen upptäcktes en rödjordskoncentration som grävdes år 2000, objektet har tolkats som en grav. 2017: Den nya kraftlinjens område från den nuvarande östra sidan inspekterades.
Området är ett sandbaserat talltyg som blir fuktigare norr om objektet, men söder om objektet rinner Uleälven. Under linjen finns en ca öst-västlig ås som smalnar av mot väst och ligger längst ut vid strandstranden. I västra änden av åsen, alldeles ovanför strandstranden, fann man ett bostadstryck som delvis redan rasat ner mot kraschens sluttning.
Trycket är cirka 7 m i diameter och mindre än en halv meter i djupet. På norra sidan finns det ett vagt tryck, som också kan vara en naturlig formation. Avgränsningen av fornlämningsområdet utvidgades något åt öster, eftersom ert iakttagna bosättningstryck låg utanför. På den sandiga åsen finns tre gropar vid kraftlinjen, de har en diameter på cirka 2,5-3 m och ett djup på cirka en halv meter.
Groparna verkar vara fångstgropar på grund av sin form och läge. De s.k. boningsgropar som nämns i tidigare undersökningar kan också vara fångstgropar. Vid inventeringen 2020 mellan den planerade linjen söder om Pällingarna och naturreservatet upptäcktes fem nya groprester, hustryck (1) och gropar (2-5).
I norr om Pällingarna upptäcktes fem gropar (se fångstgrop (6-10). Avgränsningen av fornlämningsområdet utvidgades något mot norr. 2023: Vid kraftledningslinjen kunde man se en ganska stor skada vid byggandet av en elledning med en bredd av cirka 50 m. Skadan träffar dock inte på objekten. I det skadade området hittades inga fynd. 2024: Områdets omgivning var föremål för en mer detaljerad inventering av den planerade elöverföringslinjen öster om den befintliga elöverföringslinjen.
Vid kontrollen upptäcktes en liten koncentration av kvartsskinn och föremål från en låg stigning från linjen för elöverföring som planerades norr om Pällinge. Området utvidgades till platsen för upptäckten.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- boplatsgropar, rödockragravar, fångstgropar
- Datering
- förhistorisk, stenålder
- Kommun
- Muhos


