Purolehto

I Paakkolabackens sydöstra hörn finns en tidigare kassett som gränsar till Sepinoja öster om åkeröppningen. I två grupper finns det sammanlagt över hundra mosstäckta stenrösen. Den största av dem undersöktes 1985. Den visade sig vara ett oupptäckt odlingsröse, och därför är det troligt att även andra mossar är minnen av kaskad.

Radiokoltidningen Hel-2265) från Röykkiö var 560+-120 BP, vilket innebär att Purolajos kaskiraunier nära ansluter sig till områdets järnåldersbebyggelse och är ett viktigt monument över den medeltida kaskkulturen under finska förhållanden. I inventeringen 2002 konstaterades att Seppänojas del av lunden är tät och sluttande rynkor.

I närheten av flykttrådsgatan (på båda sidor om den) är skogen mer öppen. Vissa rösen var ganska nyligen rotade, men i huvudsak är objektet välbevarat. Röken hör till ett omfattande fornlämningskomplex.