Pomarkun kirkonkylä

Pomarkku kyrkby är samlad längs bygatan och har bevarat sin struktur. Förutom stamhemmanen och strandåkrarna berättar två kyrkor och en ångsåg om byns kyrkliga och industriella utveckling under 1800-talet och början av 1900-talet. Byn växte fram längs Pomarkunjoki, som mynnar i Isojärvi, och befolkades på 1500-talet.

Dess stamhemman Rossi, Marttila, Markkula, Ala-Nissi, Teinonen, Soini, Tensiö, Tervamäki, Yli-Nissi och Viro finns kvar på sina ursprungliga tomter. Gårdarnas bebyggelse ligger tätt samlad längs den gamla landsvägen till Vasa, på båda sidor om Pomarkunjoki, medan åkrar och ängar bildar en ring runt byn.

Den trebågiga stenbron över ån blev färdig 1907. Till de mer offentliga miljöerna hör dessutom prästgårdens, sparbankens och bokhandelns tidigare byggnader, som uppfördes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Byns byggnadsbestånd är huvudsakligen från andra hälften av 1800-talet. Att bebyggelsen är förhållandevis jämnårig framhävs av att husen har likartad skala och av att detaljerna i ytterpanelen, listverken, fönsterindelningen och de rikt dekorerade förstukvistarna har likartad stil.

Det rika trädbeståndet på de norra tomterna planterades efter branden 1859 för att öka brandsäkerheten. Vägnätets sträckning och till stor del även byggnadernas placering har bevarats från tiden före branden. Kyrkomiljön i Pomarkku består av två kyrkor. Den gamla träkyrkan har en ovanlig inre disposition.

I kyrksalen är altaret och predikstolen ovanför det placerade vid norra väggen. Vid det rektangulära långhusets södra vägg står ett torn och mitt emot, vid norra väggen, en sakristia. Den välbevarade kyrkan har varit en så kallad ödekyrka sedan den nya kyrkan blev färdig. Stenkyrkan, som är klädd med natursten, blev färdig 1921 efter ritningar av arkitekt Ilmari Launis.

Söder om ån finns byggnader från ångsågen, som grundades på 1910-talet. Den forna sågen i Pomarkku är en typisk medelstor ångsåg. Sådana sågar grundades en gång i stort antal, men mycket få finns kvar. De bevarade arbets- och kraftmaskinerna understryker sågens industrihistoriska värde.