Pomarkun kirkonkylä

Förutom stamhus och strandåkrar berättar två kyrkor och en ångsåg om byns församlings- och industriutveckling i början av 1800-talet och början av 1900-talet. På 1500-talet befolkades den by som utvecklats längs Pomarkunjoki i Isojärvi och dess stamlägenheter Rossi, Marttila, Markkula, Ala-Nissi, Teinonen, Soini, Tensiö, Tervamäki, Yli-Nissi och Estland är belägna på sina ursprungliga tomter.

Jordbruksföretagens ekonomicentrum ligger som en tät grupp längs den gamla landsvägen till Vasa på båda stränderna av Pomarkunjoki när åkrarna och ängarna bildar en ring runt byn. En trebågig stenbro över floden har färdigställts 1907. De offentliga utrymmena representeras dessutom av de tidigare byggnaderna i prästgården, sparbanken och bokhandeln under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet.

Byns byggnadsbestånd är huvudsakligen från 1800-talets andra hälft. Det rika trädbeståndet i de norra tomterna har planterats efter en brand 1859 för att främja brandsäkerheten. Vägens sträckning och till stor del även placeringen av byggnaderna har bevarats från tiden före branden. Kyrkslätten på Pomark består av två kyrkor.

Den gamla träkyrkan är ett ovanligt altare i kyrksalen inomhus och predikstolen ovanför den är placerad på norra väggen. På södra väggen av det rektangulära stomrummet finns ett torn och mittemot det på norra väggen ett sakeri. Den välbevarade kyrkan har varit en så kallad ökenkyrka sedan den nya kyrkans färdigställande.

Den naturstensklädda stenkyrkan har färdigställts 1921 enligt arkitekt Ilmari Launis planer. Byggbeståndet av en ångsåg som grundades på 1910-talet ligger söder om floden. Den tidigare sågen på Pomark är en typisk medelhög ångsåg av den typ som en gång grundades, men som är mycket liten kvar. De bevarade arbets- och kraftmaskinerna betonar sågens industrihistoriska värde.