Pitkäaronkangas

Objektet ligger vid den östra sidan av Ketolaanrotens norra del. Objektet ligger på en ås vars östra kant går längs en stig norrut. På västra sidan av stigen finns en halvbågeformad halvbågsplatå som är öppen för öster och som, med undantag för öster, gränsar till en vallliknande trappformig tröskel med en höjd av 30–40 cm.

Längden på platån är cirka 9 meter och bredden i öst-västlig riktning är högst cirka 5 meter. I nordvästra hörnet av platån öster om stigen finns det en enda jordgrop på kanten av åsen, cirka 0,8 x 1,2 meter och ett djup av 20–30 cm. I gropen befanns ett grått spolningslager, men tydligen inga stenar.

Till sin form skilde det sig från de gropar som upptäckts i området på annat håll och som tolkades som naturliga. På den granskade linjen fanns bland annat dessa gropar cirka 200 meter norr om det nu aktuella objektet. Från en tall som växte omkring 2 m nordväst om stigen nära det avbildade hålet grävdes en provgrotta på cirka 50 x 40 cm.

Redan när man grävde hålet kände man stenar, vilket är ovanligt i praktiskt taget stenfri sandjord. Sammanlagt avslöjades omkring tio brända stenar med smutsig mark bredvid dem. Den uppenbara spisen grävdes inte igenom, man tog bort tre stenar när man grävde, men de andra lämnades kvar. Med hjälp av ett lass och en spade fann man att den yta som täcktes av stenarna var ganska liten, det kan vara ungefär en halv meter i diameter.

Kol, ben eller kvarts hittades inte i provgropen. Stenarna låg i och delvis under spolningsvåningen. Det fanns inga stenar på andra platåer. Stenens djup kan tyda på att spisen är relativt hög, men det går inte att ge någon säker timing på spisen. Till att börja med är den öppna platån lägre än den naturliga.

Sandbågar har nämligen ibland naturliga, låga tryckningar, som tydligen har uppstått när vinden blåser bort sand från ställen där undervegetationen av en eller annan orsak har brutits. Dessa tryckningar kan mycket väl likna stenålderstryckningar. Dessa naturliga tryckningar hittades nu också lite längre norrut, till exempel omkring 200–300 meter norr om linjen.

För att vara säker gjordes en försöksgrop där man inte kunde upptäcka något som berättar om mänsklig verksamhet. Det är möjligt att den spis som hittades och gropen bredvid den på något sätt är sammanflätade. I stället är den därvarande platån, som begränsas av vallen, ett naturarbete som ibland anses vara en lämplig plats för eldgivning.