Pikisaari

Vid stranden av Pikisaari på ön Hirvenssalos nordvästra strand, utanför fastigheten Luotstövel, finns en ca 55-60 m lång strandlinje längs strandvattnet, som är en kvarleva av ytterhamnen – Pikisaari – som sträcker sig från 1600-talet till 1800-talet. Pålen består av minst tre långa strandnära pålrader och flera tvärs över dem.

Bjälkarna utgör som om de består av rektangulära boxar som består av minst 2-3 parallella och flera angränsande på varandra följande strandlinjer på nästan hela nämnda längd. Måltavlan är markerad på Åbos terräng- och plankarta. Bjälklagarna på Pikisaaris hamnbrygga har kartlagts bl.a. 1997 då vattennivån låg lägre än normalt och pålarna var synliga på ett stort område.

Några pålar lät man göra en årslusning vid Joensuu universitet. En tillförlitlig timing fick man dock inte. I slutet av medeltiden var Pikisaari ännu en separat ö, men senast på 1700-talet har den sträckt sig till Hirvensalo. I mitten av ön finns en hög och brant sluttande klippa, vars västsluttning sträcker sig rakt under vattengränsen och till och med helt nära stranden är vattendjupet fortfarande omkring fyra meter.

Pikisaari hamn fungerade som Åbo ytterhamn och lastplats för tjära och virke tills den nuvarande hamnen grundades på Kanavaniemi. Bebyggelsen på ön anslöt sig på 1600-talet till skeppning och tjärabränning, varifrån även namnet Pikisaari härstammar. Senast på Pikisaari avvek fartygen från kollagret på 1930-talet, då de tog bränsle från kollagret på ön.

På gamla kartor märks bland annat stora kajer på Pikisaaris strand från 1796 och 1881. Utvecklingen av hamnverksamheten började gå förbi Pikisaari i slutet av 1800-talet. År 1876 byggdes järnvägen ut till Åbo slott och tullkammaren på Pikisaari flyttades till Kanavaniemi 1881. Pikisaari hamndrift upphörde gradvis.