Pappilanjoki

På sydöstra sidan av Nilsiä centrum, längs Pappila älv (f.d. Kangasjoki) har tre kvarnar märkts ut i den s.k. Kungens vägkarta år 1790, även om det finns skäl att vara försiktig med en karta på allmän kartnivå. På storskifteskartan (1778) finns det två kvarnar på platsen. På Piteåkartan (1846) är kvarnarnas punkt trasig, men det verkar finnas en byggnad eller byggnad på kvarnarnas västra strand.

På den gamla grundkartan (1973) finns inga byggnader längre. Floden har en djup bädd som ligger mer än en meter nedanför åkrarna på flodmynningen. På flodens västra strand, en terrass högre än flodbädden, ligger byggnadens grund i punkt N 7007746 E 555642. Grunden är cirka 7x7 meter lång och visar en omkring 2,5 meter bred raserad ugnskonstruktion.

I ugnskonstruktionen finns både mörkbrun lera och Nilsiä skiffer. Enskilda tegelstycken syntes också på botten av kvarnbädden. Den andra byggnadens grund befanns vara baserad på en bädd, på östra stranden av floden (N 7007760 N 555673). Grunden är gjord av blockstenar och är cirka 5 x 5 m. Grunden är delvis förstörd, på några punkter finns det två stenpar, på de flesta ställen ett.

Vid sidan av byggnadsgrunderna finns på vissa ställen ganska spektakulära kvarndammar. Den längsta av dessa är belägen vid bäddens västra strand och har en längd på över 20 m. Höjden på den sluttande änden i bädden är något under två meter i denna konstruktion. Flodens bädd verkar vara större än den rensade änden av konstruktionerna.

Det på basis av inventeringen avgränsade fornlämningsområdet omfattar nämnda konstruktioner och den del av flodbädden som verkar vara rensad. I samband med inventeringen fick man inte reda på hur gamla konstruktionerna var. I en del blockstenar syns järnbultar, vilket tyder på 1800-talet. En del konstruktioner kan vara äldre än så.