Papinkallio

Upptäcktsområdet Papinkallio ligger i nordvästra änden av Ormkallio, väster om Resofloden och motorvägen Åbo-Rauma. Strax intill vägen finns en klippslätt, från vilken en kulle uppförs, där man fann lager av jord och sten som verkar konstgjort (Pappklippio 1). På västra sidan av denna kulle ligger en annan mindre kulle, Papinkallio 2. En större kulle visade sig i en experimentstudie under torven med ett 30–40 cm tjockt lager sot och värmeklyvda stenar samt lerkoncentrat.

Av fynden framgår att det finns ett brännfält och/eller en boningsbotten. Utgrävningar i Papinkallio 1 har gjorts under åren 2001 och 2003, då man förvissade sig om att platsen befinner sig både i början av järnåldern med bl.a. morby-keramikfynd och pålavtryck, och senare bebyggelsefas mellan 100 och 100-talet.

Senare fas består av timmerbyggnader med stenugnar. I prästkallion 2 utfördes utgrävningar 2005. Det grävda området låg inte i kärnan av fornlämningen, och det hade ett mindre och tunnare kulturlager än Papinkallio 1. Nålfynd på hästskor dateras till slutet av järnåldern. Andra fyndmaterial var keramik från järnåldern och lerkoncentrat från bl.a. en byggnad med tidiga statyetter.

Förmodligen har Papinkallio 1 varit bostad och 2 verkstadsområden. 2011 fortsatte utgrävningarna av Papinkallio 2. På så sätt upptäcktes på platsen den troliga eldstaden och golvnivån, vilket tyder på att det finns någon form av byggnad på platsen. Utgrävningen visar att de mänskliga aktiviteterna på platsen tar två perioder.

Denna fas skulle även omfatta ljusbrun keramik. Den naturliga tidpunkten för denna periods höjd är en tidig metallperiod. Metallföremål som hör till den yngre fasen. Den järnfärgade nyckeln visar att den tar tid att växla mellan vikinga- och korsfarare.