Oulunsuu Pikkarala

Huset är markerat på en karta från 1760-talet. På 1773 års karta nämns det som ett nyhus. Huset ligger fortfarande på en karta från 1807. På 1931 års flygfoto är utrymmet fullständigt ödelagt och även omgivande åkrar växer skog, vilket gör att platsen ligger öde på 1800-talets sida. På 1947 års flygfoto har åkrarna röjts om och ett nytt hus har byggts från cirka 70 m gammal plats i sydost.

Också detta har sedermera rivits. Numera ligger hustomten i skogen på en klarögd klippa. Det troliga bostadshuset har varit i utkanten av marken i sydöstra delen av tomten (undermål Byggnadens grund 1). I sydöstra delen finns en stor stenhög som består av jord och tegel och som troligen är kvarlevan av bastun eller ugnen (undermålig bastu).

Detta var 3 m i diameter och höjde sig 50 cm över vallens sluttning. Högen ligger cirka 2 meter från sydöstra änden, men kan finnas i hörnet av rummet om den högre markvallen visar detta. Man upptäckte att det fanns lite kol i vallen genom att borra kolplan och likaså låg det lite kol på golvet. På samma krasch 18 m från den första konstruktionen till nordväst finns en bastu (undermålsugn).

Byggnaden måste ha varit placerad från kanten av kraschen uppåt och man kunde se ett sotlager bredvid. Byggnadens kanter syns inte, men det finns en plats som är cirka 4 x 4 m något jämnare. I nedre kanten av en brant krasch går ett gammalt åkerdike som grävts med en spade. Från bastun 8 m nordost finns grunden till en byggnad, trolig jordkällare (undermål Jordkällare).

Från källaren 11 m nordost finns också grunden till en byggnad (undermål Byggnadens grund 2). Några meter åt nordost finns en gammal brunn (undermål Brunnen). Det bör noteras att det öster om tomten finns stora jordhögar med sten, tegel och betong. Dessa torde vara rivningsavfall från en byggnad som låg öster om objektet.

Det exakta året då huset anlades är okänt, men man vet att det ännu vid tiden för jordeboken 1779 varit ett nybygge. I denna undersökning har man beräknat att motsvarande objekt troligen är anlagda först efter 1750. De yngre objekten definieras vanligen inte som fornlämningar, men detta kan göras om objektet anses vara representativt och välbevarat.

Objektet är en av de få bostadstomter som synas ha bevarats hela och där det förutom huvudbyggnaden fortfarande finns rester av gårdsbyggnader och andra konstruktioner. Det kan därför mycket väl anses vara ett exceptionellt välbevarat och representativt objekt i nuvarande Uleåborg.