Oulun rantakortteleiden julkinen kaupunkitila

Det offentliga stadsrummet i Uleåborgs strandkvarter bildar en betydande stadshistorisk helhet. Den speglar både det välstånd som handel och sjöfart gav staden på 1870- och 1880-talen och den monumentala centrumplaneringen på 1960-talet. Strandkvarteren byggdes upp efter Uleåborgs brand år 1882. Helheten ligger vid Rantakatu, Ojakatu och Hallituskatu och bär prägel av sen klassicism och historicism.

Byggnaderna är till största delen uppförda i nyrenässans, men de har också drag av jugend och snickarstil. Stenbyggnaden är från 1884 och uppfördes på konsuln J. F. Svendelins uppdrag. Nyrenässanshuset hade från början två våningar, men på 1920-talet fick det en tredje våning på sidan mot Pakkahuoneenkatu.

Arkitekten John Lybeck ritade 1883 två trähus i en våning och en gårdsbyggnad. Den jugendbetonade ombyggnaden av dem ritade länsarkitekten V. J. Sucksdorff 1909. Gymnastiksalsbyggnaden med sin gårdsbyggnad är från 1895 (J. Tötterström). Till helheten vid Rantakatu hör vidare det så kallade Teräshuset i två våningar från 1884.

Sjökaptenen J. F. Petrell lät uppföra det efter arkitekten Hugo Neumanns ritningar. Jurveliushuset byggdes 1900 och fick sin nuvarande skepnad 1910. I dag används det som studentbostäder. Höckerthuset på Kauppurienkatu 2 är byggt på 1880-talet. Strandkvarterens område fortsätter stilmässigt enhetligt längs Ojakatu och Hallituskatu, där det fortfarande finns byggnadsmiljö från tiden efter Uleåborgs brand 1882.

Handelsklubben i Uleåborg har ett nyrenässanshus av trä i en våning från 1884, ritat av arkitekten C. Th. Höijer. Med en tegeldel har en gårdsbyggnad fogats till huset. Den uppfördes samtidigt och ritades av arkitekten F.H. Rancken. På Torikatu 10 står en tvåvånings stenbyggnad i nyrenässansstil. Den byggdes på murar som är äldre än Uleåborgs brand, efter arkitekten Th.

Deckers planer. Efter branden 1882 lät sjökaptenen Otto Ravander uppföra byggnaderna i det kvarter som avgränsas av Ojakatu, Aleksanterinkatu och Hallituskatu. Senare övergick gårdsmiljön till släkten Byström, och den bär i dag deras namn. Huvudbyggnaden är ett dekorativt nyrenässanshus i en våning.

Det tvåvånings stenhuset från 1883 är också byggt i nyrenässans. Sidobyggnaden är delvis uppförd i sten. I hörnet av Torikatu och Ojakatu ligger en före detta handelsgård som är lika lång som kvarteret. Köpmannen G. F. Granberg började bygga den 1883 efter arkitekten John Lybecks ritningar. Nyrenässansbyggnaden hade från början två våningar, men när den blev stadshus 1893 fick den en tredje våning i nygotik.

Senare har byggnaden fungerat bland annat som telefoninrättning och fram till 1980-talet som polisinrättning. Inom strandkvarterens område, nära domkyrkan, ligger domkapitlet. Dess tvåvånings stenbyggnad i nyrenässansstil ritades av tillförordnade länsarkitekten J. L. Lybeck 1884. Byggnadens murar är äldre än branden 1882.

Domkapitlets träbyggnad i snickarstil ritades av länsarkitekten F.W. Lüchow 1883. I gårdsmiljön står dessutom en gårdsbyggnad av trä som arkitekten J. Lybeck ritade 1884. I samma kvarter står det forna Tervonenhuset. Dess murar är äldre än Uleåborgs brand 1822. På salutorget står en saluhall av rött tegel som Karl Lindahl och Walter Thomé ritade 1901.

Där finns också magasin i två våningar från 1700- och 1800-talen, knuttimrade av stock. Strandbodarna används fortfarande som lager och butiker, och de har omgrupperats i en regelbunden formation vid torgets södra kant. Framför torgplanen, på en rektangulär holme, ligger stadsteatern och stadsbiblioteket, och vid torgplanens norra kant ett storhotell.

De är förverkligade delar av den monumentala centrumkomposition från 1960-talet som arkitekterna Marjatta och Martti Jaatinen utarbetade. Arkitekterna Jaatinen ritade teatern från 1972 och biblioteket från 1981 för Vänmanninsaari. Båda är återhållsam modern betongarkitektur.