Oulujoen suistoalueen historiallinen kokonaisuus

Där Uleälven möter havet ligger några av de historiskt mest betydande områdena i Uleåborgs stad. Området vid Uleälvens mynning är vidsträckt. Det präglas av ett mångformigt byggnadsbestånd som hör till industrin, av ett vattenkraftverk och av parkzonen längs älvstränderna. Öarna i deltat har bildats i takt med landhöjningen.

Det äldsta byggda skiktet vid älvmynningen är vallarna kring Uleåborgs slott på Linnasaari i Uleälven. På Pikisaari, alldeles utanför stadens strandlinje, ryms en mångsidig industrihistoria på en liten yta, tillsammans med stadsmässiga bostäder för lotsar och industriarbetare. Längs huvudgatan som går genom ön ligger bostadstomterna tätt.

Mitt på ön finns byggnader från den forna mekaniska verkstaden, en nyare läroanstalt för hantverk och konstindustri samt ett gammalt brännvinsbränneri med magasin och källare. På öns norra strand finns rester efter ett bruk där beck framställdes. Största delen av de nuvarande byggnaderna är från övergången mellan 1800- och 1900-talet.

Parkzonen i Uleälvens deltaområde består av flera öar som skiljs åt av smala vattenfåror. Utanför Hupisaaret finns rester av laxpator och av den dragled för tjärbåtar som med vallar byggdes om till en förbifartskanal. Hupisaaret har sedan slutet av 1800-talet varit rekreationsområde för stadsborna. I byggnaden Ainola från 1931, som arkitekten Oiva Kallio ritade, finns Norra Österbottens museum.

Till parkzonen på Hupisaaret hör dessutom byggnaderna vid Åströms läderfabrik i Myllytullis gamla industriområde. I Åströms forna limfabrik ligger i dag Uleåborgs konstmuseum, och i fabrikens kraftverk vetenskapscentret Tietomaa. Åströmin puisto hör också samman med industrihistorien, liksom Villa Rauhala vid parkens kant, som släkten Åström lät bygga på 1890-talet.

Intill parken står Uleåborgs forna flicklyceum (1901), ritat av arkitekten Jac. Ahrenberg. Sairaalasaari hör numera till parkområdet på Hupisaaret. Namnet betyder sjukhusön, och ön har varit i sjukhusbruk sedan 1830-talet, då länssjukhuset placerades där i det forna kronobränneriets byggnader. Ön var i militärt bruk fram till 1999, och byggnadsbeståndet är huvudsakligen från 1800-talet.

Militärsjukhusets huvudbyggnad är från mitten av 1800-talet och den så kallade Kilstupa från början av 1800-talet. Stabsbyggnaden av tegel är från 1922 och den forna sinnessjukavdelningen från 1879. På Uleälvens norra strand ligger området kring Uleåborgs stads sjukhus, som kallas Tuiran puisto. Området byggdes enligt de planer som arkitekten Magnus Schjerfbeck gjorde upp 1896.

På det tallskogsbevuxna området finns över tio byggnader från åren 1898-1925 som har hört till sjukhuset. Avdelningen för inre medicin och epidemisjukhuset, kallat Ruttola, ritades av Magnus Schjerfbeck och blev färdiga 1901. Överläkarens bostad och nervsjukhuset, kallat Hermola, uppfördes 1907 enligt V.J. Sucksdorffs ritningar.

Förlossningsanstalten, som Otto F. Holm ritade, användes för sitt ursprungliga ändamål fram till 1975. En del av områdets byggnader har iståndsatts för social- och hälsovårdsväsendet. Till Tuiran puisto hör de intilliggande byggnaderna för den dövskola som staten lät uppföra i början av 1900-talet. De ritades 1902 av Th.

Granstedt, arkitekt vid överstyrelsen för allmänna byggnaderna. Landskapet i Uleälvens deltaområde domineras av Koskikeskus, som växte fram när Merikoski kraftverk byggdes på 1940-talet. Bygget av Merikoski kraftverk har förändrat deltaområdets utseende i grunden. Kraftverket och dess dammbyggnad med lamellkonstruktion är mycket imponerande inslag i landskapet.

Dammen fungerar som en av broarna över Uleälven. Till Koskikeskus hör dessutom kanalerna och de höga punkthusen på ön Toivoniemi, som uppfördes enligt Alvar Aaltos generalplan. Också idrottsstadion och trafiklederna på ön Raatti bygger på Aaltos plan för Koskikeskus.