Olympiarakennukset

Idrottsbyggnader som färdigställts för de olympiska spelen i Helsingfors utgör även internationellt sett en välbevarad samling olympiska byggnader, som också ingår i det finländska sortimentet av moderna konstverk för arkitektur som godkänts av den internationella organisationen DOCOMMOMO. De olympiska byggnader som finns på olika håll i Helsingfors är både tävlingsarenor som uppfyller internationella krav och mångsidiga idrotts- och rekreationsplatser som används av vanliga Helsingforsbor.

De har liknande betongkonstruktioner som har lagts fram och förenklade stenytor som normalt är vitmålade på fasaderna. Idrottsbyggnadernas mångsidiga funktionalitet avslöjas vid användning av stora offentliga evenemang och vardagliga fritidsaktiviteter. Det viktigaste av de olympiska spelplatserna, Olympiastadion, reser sig som centrum för andra idrottsbyggnader i Djurgårdens idrottspark i Tölö.

Det 72 meter långa solotornet på Olympiastadion är en symbol för de olympiska spelen och den finländska sporten samt en av huvudstadens emblem. Byggnadens utseende präglas förutom av ett vitt torn av en utåtblickande läktare med regelbundna senor placerade fotbjälkar. Simmastadion ligger på Olympiastadion nordöst om den klippiga naturparken.

Finlands första maasemum - stadsbornas sommarbadplats - är en helhet av tre bassänger. Västsidan av Kaarevas armeradonläktare domineras av en arkadisk öppen pelargångshall med hela fasaden. En träkafébyggnad gränsar till området vid norra kanten. En kumpulsk landpool byggdes för att användas som övningsbassäng för spelen.

På sydväst om Olympiastadion finns en båghall med stora salar som ursprungligen byggdes för mäss- och utställningsändamål samt för stora publikevenemang. Ridhallen med sitt häststall i brun kostym ligger norr om Dalarnas ridfält i Central Park. I den mindre eleganta båghallen finns både ridhallen och sporthallarna.

Roddstadion ligger på Himmeluddens stickande udde, där mållinjen för de planerade kanot- och roddbanorna har en täckt betongläktare. Bakom läktaren finns en klubbbyggnad och båthus av trä. Velodromen är Finlands första cykelbana i Käpylä sportpark. Banans krävande former har genomförts av betong, på banans sydvästra sida finns en täckt läktare med 2000 sittplatser.

Tennispalatset i Kampen, nära busstationen, har fått sitt namn från de fyra tennisbanor som låg under bågkastet. I byggnaden finns ett biograf- och museicenter. Norr om Koskelanterna finns 1940 Olympiabyn och 1952 Kisakylä. Olympiabyn är en finsk tidig tolkning av ett modernt bostadsområde. De tre- och fyravånings ljusa bostadshusen ligger fritt böljande i terrängen och mitt i det ekologiska trädbeståndet bildar öppna trädgårdar.

De enkla byggnaderna är väl genomtänkta till sin arkitektur, fredliga till sina relationer. 1952 Vid planeringen av Kisakylä respekterades och utnyttjades lösningar som visat sig vara framgångsrika på 1930-talet. I Esbo Otnäs har nio studentbostäder byggts som en tävlingsby för idrottsmän i östra blocket och Ottohallen som en träningshall för friidrott.

Olympiska terminalen i Sydhamnen hör till 1952 års OS-projekt, och dess terminal och hamnhus ansluter sig till den ståtliga arkitekturutvecklingen i stadens hamnar. I Tavastehus finns tävlingsplatser för en modern femkamp. I det vackra området vid sjön finns en landpool, ett garderobsrum och en kafébyggnad.