Ojalan turverata ja -tehdas

Den gamla banbottnen från norra delen av axelträsket till Lamminrahkasuo samt grunden för torvtorvsugnen i slutet av Lamminrahka och "paviljongen". Finlaysons fabrik köpte 1897 Lamminörs travträsk för att där ta bränntorv för fabrikens behov. 1898 byggdes en smalspårig bana från Olkahistenvikens spets till Lamminrahka träsk.

Torkade torvtegel transporterades längs banan till stranden och därifrån vidare med pråmar till Tammerfors. I dammkorven byggdes arbetarbostaden, en 35 m lång timmerbyggnad, samt "herrarnas lusthus", en åttakantig paviljong vid utkanten av torvtorkeriet. I närheten av träsket byggdes ett maskinrum, ett ångcenter, med skorsten av tegel.

Torvpannor som torkades i stugorna transporterades längs banan med vagnar till stranden, neråt med gravitation och tomma vagnar tillbaka med mans- eller hästdrag. Torvfabriken visade sig vara olönsam och lades ned helt 1905 (eller 1906) efter kort ägarbyte. Maskinrummet i tegel revs och tegelstenarna såldes bort.

Arbetarbostadsbyggnaden brann snart upp som en ödemark. "Herrarnas paviljong" revs och byggnadsbehoven transporterades bort. Nu finns en 1,5 km lång torvbana kvar från torvfabriken, från Olkahisviken till 800 m sydsydost nu som Ojalankylä väg. På vägen fortsätter den gamla torvbanan delvis terrasserad, delvis på botten av jordskärningar som grävts genom backar.

Från Ojalankylävägen till söder har en hög (1,5 - 2,5 m) markvall byggts genom korpträsket på cirka 350 meters avstånd. I söder svänger banan lätt i nordost och är grävd i en jordskärning med ett djup på 1 m i början och längre i nordost nära 3 m. Efter att ha korsat en skogsväg fortsätter banlinjen längs Lamminrahkas kärr som en bana som jämnats ut i skogsmarksbeståndet.

I slutet av den, efter att ha korsat en smal, grusig öken, finns det en cirka 10 m lång och några meter bred låg brunn omgiven av låga vallar med tegelkross och tegelstenar. Det är troligt att det är resterna av ångmaskinrummet (torrläggning?). Lite mot träsket finns det låglänta aumor (låga avlånga vallar) som syns i skogen väster om banbanan och som är rester av torvpannor.

Längre österut finns på moränkupolen resterna av byggnadens grund: stora hörn- och stödstenar som bildar en cirka 7 x 20 m stor struktur vars södra ände består av resterna av mahd. källare eller ugnsbotten. Det skulle uppenbarligen vara kvarlevorna av herrarnas lusthus, paviljongen. I källorna kallas lusthuset för rymligt åttakantigt, men grunden ovan är fyrsidig.

Enligt den lokala invånaren Väinö Martikainen skulle det vara paviljongens kvarlevor. Söder om Torvbanan, på öppna klippan finns det sannolikt också kvarvarande kvarlevor av arbetarens boningsbarriär, dvs. en stengrund. Torvbanans botten är efter Ojala byväg välbevarad och delvis ganska spektakulär.