Norssikari

Norsskär är en sandig kulle som ligger i Kumoenjokideltat söder om huvudfåran vid Laiskrännans strand. Lakaränninen är en matt och sluttande sidofåra, söder om vilken Fleivikängen, den största och värdefullaste ständigt betade flodmynningen i södra Finland öppnar sig. Norrskärs östra sida har en gammal flodfåra som har grävts ner och grävts ner i den under de senaste årtiondena.

Byggnaden är nästan 20 m lång och cirka 4-5 m bred. Den är gräsbeklädd och delvis täckt, men den är väl synlig, särskilt på strandens sida av stenarna. Bryggan är delvis synlig även väster om Norssikar. Bredvid den finns dock en fördjupning av båtbleken, vars konstruktion till viss del kan ha skadat kajens konstruktioner.

Det är svårt att ta sig tid för stenade kajer, men antagligen hänför de sig till lastnings- och hamnverksamhet på platsen senast på 1600-talet, kanske tidigare. Norssikar har dessutom olika gropar och stenblock samt eventuella ugnssulor som kan anknyta till de byggnader som fanns på platsen. Björneborgs ytterhamn låg på 1600-talet i Sandudden, det vill säga Santanenäs, numera känd som Kivini. (Se t.ex. Mauno Jokipii, Björneborgs stads historia II).

Redan problemet med hela staden och sjöfarten under 1600-talet var ständigt föränderliga och mattade flodbäddar och sandbankar som gjorde det svårt att segla. Men i Santane hade man byggt borgerliga strandhus och från 1674 har man planer på att bygga en bro med några stenkistor i det lilla sundet.