Noormarkun ruukin ja Ahlström-yhtiön rakennukset

Norrmarks bruksområde är ett av de mest representativa och bäst skötta områdena för historisk järnindustri i vårt land. Området omfattar de byggnader som hörde till brukets verksamhet samt till Antti Ahlström och det bolag han grundade. Helheten är omfattande, och byggnaderna håller hög arkitektonisk klass.

Förutom industrilokaler ingår arbetarbostäder, en kyrka, brukets herrgård och villor samt det parkområde som hörde till dem. Produktionsbyggnaderna ligger på stränderna av den klippiga forsen, med hammarsmedjan på åns norra strand och sågen på den södra. Järnbrukets arbetarbostäder bildar en regelbunden grupp nordost om smedjan.

Bland de enskilda byggnaderna märks sågen och A. Ahlström Oy:s huvudkontor (E. Fabritius 1915). Hit hör också Isotalo, som Antti Ahlström lät bygga 1877-1881 (Ewert Lagerspetz), och Havulinna, som arkitekten G.-A. Lindberg ritade 1901. Framför allt märks Villa Mairea, som stod färdig 1939 och som är ett av Alvar Aaltos nyckelverk och en av 1900-talets mest kända villor.

Byggnaden ligger i en skogbevuxen sluttning i kanten av Norrmarks bruksområde. Villa Mairea ingår i det urval av den finländska moderna arkitekturens märkesverk som den internationella organisationen DOCOMOMO har godkänt. Till Antti Ahlström knyter sig också andra nationellt betydande kulturmiljöobjekt: byn Lankoski i Sastmola, Pihlava såg i Björneborg och bruks- och pappersfabrikssamhället Kauttua i Eura.

Sågbyggnaden i två våningar ligger vid stranden av Makkarakoski, och dess bärande konstruktioner har fogats samman med skickligt utförda timmerknutar. Till det traditionella sågbyggandet hör stöd av rotstubbar, timmerstomme och brädfodring, men också spröjsade fönster och målning med rödmylla. Sågsalens utrustning har bevarats fullständigt och är historiskt ytterst värdefull.

Det äldre paret ramsågar installerades 1882. Också kraftöverföringsanläggningen i nedre våningen finns kvar. Sågbyggnaden i Norrmark är ett industriminnesmärke som är anmärkningsvärt även internationellt, för sin industrihistoria, sitt byggnadssätt, sin tekniska utrustning och sin miljö. Vid sidan av den är Strömfors bruks såg i Strömfors den enda stora industriella vattensåg som har bevarats i Finland.

Parken på bruksområdet fick sin form av Bengt Schalin på 1910-talet. Den terrasserade parken vid Havulinna är ritad av Paul Olsson. Tjänstemannabostäderna vid Lassilantie och Piilitie ritades av Valter och Ivar Thomé 1915. Arbetarbostäderna på Olininmäki är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Kyrkan uppfördes med medel som A. Ahlström osakeyhtiö donerade till minnet av att bolagets grundare Antti Ahlström hade fötts 100 år tidigare. I donationen 1927 ingick också ritningar av arkitekten Armas Lindgren. Kyrkan tog sin utgångspunkt i den allmänna formen hos en medeltida gråstenskyrka i Satakunta och blev färdig 1933, efter Lindgrens död.

I kyrksalens tunnvalv syns de tvärgående stödbågarna. På norra sidan finns en liten församlingssal. Den ursprungligen rika bildkonstnärliga utsmyckningen i kyrksalen kompletteras av en fresk som Lennart Segerstråle målade på altarväggen 1957. Klockstapeln i två våningar har en lökkupol och företräder den sydvästfinska stapeltypen.

Den byggdes 1757 och står i sydöstra hörnet av begravningsplatsområdet. På släkten Ahlströms gravområde i norra delen finns gravminnesmärken av hög konstnärlig klass. Prästgården på andra sidan av Vanha Vaasantie blev färdig 1877 och används i dag som församlingens ämbetsbyggnad.