Niilonkangas

En vidsträckt stenåldersbostad med flera bostadstryckningar och -gropar samt bostadsområden utan tryckningar. Den ligger på gränsen mellan Virkula och Rantaby, i västra delen av Moränåsen i östra-västlig riktning från de omgivande mossarna, väster om kraftlinjen över tyget, cirka 500 m. Jordmånen är grov sand och liten sten, något högre upp i sydväst än den forntida strandlinjen.

På östra sidan av området finns stenblock. I östra delen av boplatsen finns sex rektangulära eller runda boningstryck i olika storlekar samt andra groprester. I öster finns en 45 m lång mellanvallad boningstryckningsrad under elkraftlinjen på ett öppet avverkningsområde. I den västra delen och på andra sidan finns tre mindre gropar.

På västra sidan av brottningarna fanns ett öppet avverkningsområde som plogades under hösten 2000, där man identifierade två svårt skadade tabernaklet. På avverkningstorget och i tygets västra ände fann man fynd (kvarts, bränt ben och sten samt grovblandad keramik) vid vägbanan till tyget från väster.

År 2010 kontrollerades platsen på nytt och man beräknade att platsen var oförändrad: den nordvästra delen var en tidigare konstaterad skogsavverkning som var stängd av en redan växande bål, dess och kraftlinjens mellanområde var fortfarande en outforskad skogsremsa. Objektet kontrollerades vid inventeringen 2021 och befanns vara i det skick som beskrivs i fornlämningsregistret.

Av de boendetryckningar som ingår i objektet finns siffrorna 5–10 och 3 gropar på den nuvarande ledningsöppningen. Av dessa låg 9 och 10 samt ett hål/tryck på inventeringsområdet. Tryckningarna ligger i en tät kedja över den smala åsen. Den västra änden av Nilonduken växer en tät tallplanta, som minskar under nästa spalt österut till en uppvuxen tall och sedan till en röjd ledaröppning.

Området där trycken finns med ledningsöppningen märktes med ett fiberband där det står att det finns en fornlämningszon. 2025: Inventeringen visade att fornlämningen är i det skick som tidigare beskrivits. Nästan alla hembrytelser finns nu i den skoglösa öppna terrängen efter avverkning i området. Efter skogsarbetena var terrängen nästan intakt på fornlämningsområdet.

I vissa av arbetsmaskinernas spår fanns en viss blotta mark. På sådana ställen upptäcktes ett par kvartsfader. Vid en inspektion utanför nuvarande avgränsning av fornlämningar kunde man inte upptäcka tidigare okända fornlämningar.