Mustalahti

I byn Putossalmi, på 1777 års karta platsen för huset F och en förklaring till detta: "Disponeras af Cuopio Regala Bränneriet", "Brännerie Hemman". På platsen har alltså spritbrännaren och "rökarens" bostad funnits. Huset är också markerat på de allmänna kartorna från slutet av 1700-talet och i dem har namnet "Mustlax" ännu inte fått någon uppmärksamhet för de övriga husen i närområdet.

Huset har alltså inte varit obetydligt utan allmänt känt. På 1831 års karta (Henriksberg och Mustola Hemmanens Ägor) har huset flyttats bort från stranden, drygt ett par hundra meter västerut, till platsen där det nu finns ett hus som heter Nedre gården. Den gamla husplatsen har således ödelagts ganska tidigt, redan i början av 1800-talet.

Platsen har sedan dess varit åker och hackad. Nu finns det fortfarande åker och äng i spetsen för udden. På Skärgårdskartan 1846 heter huset fortfarande Mustola, 1924 på kartan Vänänälä och 1942 på kartan Alagård. Vid en precisionsinventering befanns det finnas ett hus som låg ödelagt eller flyttats bort till 1831.

På basis av jordmånen och dess höjdförhållanden skulle platsen för det gamla huset vara mest trolig i områdets östra ände, nära stranden. Platsen ligger runt den nuvarande bastustugan med en moränformation som ligger ett par meter högre än den närbelägna omgivningen. De tydligaste tecknen på fornlämningen hittades i detta område.

Enligt 1777 års karta har tomtområdet emellertid varit större och kan ha haft inhägnader, kreatursskydd, lador eller andra ekonomibyggnader utöver huvudbyggnaden. På grund av fyndmaterialets ringa storlek och relativa ensidighet har detta hus på 1777 års karta åtminstone inte varit beläget i flera århundraden.

Det bör också märkas att man i försöksgroparna inte fann någon stark sotmark eller stora mängder trasigt föremål. Tillsammans med ett litet metallföremål kan detta tyda på att det hus som fanns på platsen senast 1831 i god ordning flyttats till en ny plats, troligen vid den nuvarande Nedre gården. Om bostadshuset med dess ekonomibyggnader och lösöre hade brunnit upp, skulle man ha stannat där klart mer kol, sot och fynd än vad som nu konstaterats på platsen.