Mudaistenniemi

Platsen är cirka 4 km sydväst om Raumo centrum och kyrkan vid mynningen av bukten söder om Mudaisenniemi. Vraket syns på ortofotot. Vraket på ett fartyg med träskrov. Vraket har lossats och endast en nedre del återstår av stammen. Under det låga vattnet syns vrakbågarnas huvuden från stranden. Skrovet går från nordväst till nordost.

Baserat på bevarade konstruktioner kan man dra slutsatsen att fartyget har varit minst 34 meter långt. Vraket ligger i en vinkel på mer än 45 grader på sidan öster om. Bågarna och revbenen på sidorna på den östra sidan har böjts från sitt ursprungliga läge och sjunkit och spridits till sedimentet. En del av konstruktionerna hittades genom sondering av sedimentet.

På vissa ställen syns oxiderade kopparbultar på bågen. En eventuell påskrona har också delvis rört sig över bottenbjälkarna. Bågar på västsidan som stiger över ytan har brutits av väder- och isförbrukning. På grund av såddställningen är den västra sidan av fartyget och skrovet på botten synlig. Fartyget är byggt med en plattstavsteknik.

Kölen är utskjutande och byggd med minst två separata kölflaggor som är kopplade till varandra med hjälp av bogförband. Bogförbundet har förstärkts med metallplattor/lättar som är fästade med bultar. Fartyget uppges ha förts till platsen som vågbrytare. Å andra sidan har lokalbefolkningen kommit ihåg att fartyget fördes till stranden för att användas för ännu segling.

Det skulle dock inte längre ha varit lönsamt och att fartyget av ekträ revs för att användas som byggnadsbehov. Enligt en annan rapport skulle fartyget ha förts dit för att användas som byggnadsbehov under 1940-1950-talet. Fartygets namn har erinrats om Waleria eller Valeria, men detta är osäkert. Under år 2023 utfördes under vraket arbete i närheten av en privatpersons kaj.

På grund av ett privat projekt dokumenterade Museiverket vraket och tog ett timingsprov 2023. Juha Hyörinen, forskare i sjöhistoria, undersökte vrakets bakgrund med hjälp av intervjuer och arkivkällor. Tidpunktsprovet togs från vrakets ekbågar. Trädet har troligen vuxit mellan 1730 och 1823 och trädet som användes vid byggandet av fartyget har fällts efter detta.

Trädets ursprung kan vara på Sveriges västkust. Enligt Juha Hyarisen har fartyget kunnat tillhöra Ekrothis socken. Det kan vara fråga om en parkering Prospero, som Raumo hamns styrelse uppmanade ägaren att flytta från hamnen i september 1903. Fartyget hade sjunkit ner i hamnen, vilket publicerades i Raumotidningen 15 augusti 1901.

Prospero var byggd i Rostock 1853. Fartyget seglade bland annat runt Kap Horn och ägdes i flera decennier av Rostockilä. Fartyget såldes till Finland 1895 och gjorde sin sista segling möjligen 1900.