Mudaistenniemi

Platsen ligger cirka 4 km sydväst om Raumo centrum och kyrka, vid mynningen av viken söder om Mudaistenniemi. Vraket syns på ortofotot. Det är vraket av ett fartyg med trästomme. Vraket har demonterats och av skrovet återstår endast den nedre delen. Vid lågvatten syns ändarna av vrakets spant från stranden.

Skrovets riktning går från nordväst till nordost. Av de bevarade konstruktionerna kan man sluta sig till att fartyget har varit minst 34 meter långt. Vraket ligger på sin östra sida i mer än 45 graders vinkel. Spanten och bordläggningen på den östra sidan har böjt sig ur sitt ursprungliga läge och sjunkit ned och spridit sig i sedimentet.

En del av konstruktionerna hittades i sedimentet genom sondering. På spanten syns ställvis oxiderade kopparbultar. Ett möjligt kölsvin har också delvis förskjutits från bottenbalkarna. De spant på västra sidan som når upp över ytan har brutits av genom väderlekens och isarnas nötning. På grund av sidoläget är fartygets västra sida och bottenstommen blottade.

Fartyget är byggt med kravellteknik. Kölen skjuter ut och består av minst två separata kölstycken som är hopfogade med en lask. Lasken är förstärkt med metallplåtar/beslag som är fästa med bultar. Fartyget uppges ha förts till platsen för att tjäna som vågbrytare. En lokal invånare har å andra sidan mints att fartyget fördes till stranden för att åter tas i bruk för segling.

Det skulle dock inte längre ha lönat sig, och fartyget av ek höggs upp till byggnadsvirke. Enligt en annan berättelse ska fartyget ha förts till platsen som byggnadsvirke på 1940-1950-talen. Man har mints att fartyget hette Walerian eller Valeriana, men detta är osäkert. Under år 2023 utförde en privatperson bryggarbeten nära vraket.

På grund av det privata projektet dokumenterade Museiverket vraket och tog ett dateringsprov 2023. Sjöhistorieforskaren Juha Hyvärinen från Raumo utredde vrakets bakgrund genom intervjuer och arkivkällor. Dateringsprovet togs från ett av vrakets spant, som är av ek. Trädet har sannolikt vuxit mellan åren 1730 och 1823, och det virke som användes till fartygsbygget fälldes efter det.

Virket kan ha sitt ursprung på Sveriges västkust. Enligt Juha Hyvärinens utredningar kan fartyget ha tillhört släkten Ekroth. Det kan röra sig om barken Prospero, vars ägare i september 1903 uppmanades av hamndirektionen i Raumo att flytta bort fartyget från hamnen. Fartyget hade sjunkit i hamnen, vilket rapporterades i Rauman lehti 15.8.1901.

Prospero hade byggts i Rostock 1853. Fartyget seglade bland annat runt Kap Horn och hade under flera årtionden ägare i Rostock. Fartyget såldes till Finland 1895 och gjorde sin sista segling möjligen år 1900.