Mikonkangas SE

Målet ligger norr om Uleälven, vid sydöstra sidan av sandmoränduken Mikkonkangas södra kant. Marken är stenig sandmorän. På området växer tallskog och undervegetationen är lingon, mossa och lavar. Målet upptäcktes år 2000, då skogsremsan på södra sidan av Vallen hittades i sammanlagt 440 m lång zon med 26 håligheter.

De flesta av de gropar som grävs i sandjorden är runda till formen, cirka 3 m i diameter och cirka 40 cm i djupet fria från vallar. I systemets östra kant finns två något större och djupare gropar med en funktion som kan skilja sig från andra gropar. Groparna har undersökts med hjälp av teststickor och jordråtta vid inventeringen 2002 och i alla dessa har man funnit ett starkt spolningslager.

I de flesta fall har man dessutom funnit kol och/eller brända stenar som lett till att hålen tolkats som kokhål. Några hål är stenfria, så det är möjligt att en del av dem är fångsthål. Om objektet är strandbundet skulle det dateras till en tidig metallperiod, cirka 700 f.Kr. Det antas att systemet har varit bredare än vad som är fallet innan valarna byggdes.

Objektet har inspekterats på nytt hösten 2013 då man planerade en farled för lätt trafik längs den södra kanten av Valalanerna. Planens effekter beräknades inte sträcka sig ända till de konstaterade groparna, av vilka den närmaste, cirka 12-19 m från den planerade k-l-leden, märktes för genomförande av orienteringsleden. Vid inspektionen konstaterades två tidigare oupptäckta gropar samt några brända stenar i kärrkanten av områdets västra del.