Merikaarron myllykosket, jokivarsiasutus ja Kolkin kartano

Kvarnforsarna i Merikaarto med sina kvarnar och därtill hörande konstruktioner, sågar och sågplatser samt den bebyggelse längs ån som uppstått till följd av dem, med sina arbetarbostäder och patronsbyggnader, återspeglar det sekelgamla utnyttjandet av vattenkraften i Kyro älv. De produktionsbyggnader i Merikaarto och Kolkki som bygger på kraftutvinning ur forsarna i Kyro älv hör till de tidigaste i Österbotten.

I forsarna har det sedan gammalt funnits flera kvarnar, och bebyggelsen längs ån i Merikaarto och Kolkki herrgård har uppstått i närheten av dessa forsar. Kolkki har med sina vattensågar och upprensade farleder varit en produktionsplats med anknytning till skeppsbyggandet vid Österbottens kust. Den gamla arbetarbebyggelsen i Merikaarto har koncentrerats till forsens strandkant, längs vägen vid Annalankoski.

Kvarnen vid Annalankoski och de byggnader som hör till den har av Vähäkyrö-seura iståndsatts till museum. Bostadsbyggnaderna längs vägen på åns norra strand är huvudsakligen från 1800-talet och början av 1900-talet. Bron i Merikaarto är en för Kyro älv karakteristisk hängbro och byggd 1929-1930. Den tvåvånings bostadsherrgården med mansardtak som tillhörde patronen vid Kolkki klädesfabrik ligger på forsens norra strand.

På Kolkkiområdet har också en stuga som fungerat som kvarnstuga bevarats. I Kolkinkoski har stenkonstruktioner efter forsens vattensåg, efter vadmalsfabriken på åns norra strand och efter mjölkvarnarna samt efter deras fåror och dammkonstruktioner bevarats som tydligt igenkännbara fasta lämningar. Kulturlandskapet i Merikaarto kompletteras av en trädallé planterad mellan ån och vägen. Merikaarto och Kolkki är en del av det nationellt värdefulla landskapsområdet Kyrönjokilaakso.