Maarian kirkko

Marie församling grundades i början av 1200-talet, då det troligen även byggdes en första träkyrka på platsen. I källorna förekommer Räntäkemäki först 1359. I kalendern från slutet av 1300-talet finns en anteckning om invigningsdagen för Rättämä kyrka, men det exakta årtalet är okänt. De latinska gravarna har förstörts 1818–1819, då man tog bort jord och delvis ruttna kistor ur kyrkan.

Kyrkan restaurerades och renoverades 1908-1909, då ett nytt betonggolv byggdes i kyrkan. Efter att det gamla trägolvet tagits bort fann man att kyrkans stenfot breder ut sig cirka 30 cm på kyrkans sida och fortsätter att vara sammanhängande runt kyrkan, med undantag av sakkarets punkt. På kuvertets båda sidoskepp befanns en uppfylld, murad grav och mellan dem tydligen en gemensam grav med timmervägg.

I murade gravar fanns tunnvalv och kistor. Tecken på begravningar upptäcktes överallt i stomrummet; även gravarna i vapenrummet hade förstörts i samband med tidigare reparationer. I sakristian under trägolvet avslöjades ett golv av gråstenspasta och tegel under vilket en modern vinkällare av tegel hade byggts i sakristians sydvästra hörn.

Innan vinkällaren blev färdig har sakristians golv troligen legat cirka 40 cm lägre än det nämnda gråstensgolvet. Gravarna under sakaret har förstörts senast i samband med byggandet av vinkällaren. Med undantag för Sakaristo och murade gravar nämns inte egentliga utgrävningsarbeten i dokumenten. Marie kyrka restaurerades 1983, då man tog fram resterna av det medeltida altaret och kalkstensmenyn med sina fem vigslar knappt en meter från den östra väggen.

I samband med utgrävningen sparades penningfynd. Kyrkogården har utvidgats åtminstone under 1800-talet, i synnerhet mot söder och norr. Kyrkogårdens staket hade på 1700-talet murats och försetts med ett brädtak, där trämärken hade skurits för att ange de olika husens underhållsdelar. Muren ersattes 1803 av ett nytt kallmurat stängsel. 2022 grävdes en vattenledning söder om det nuvarande kyrkostaketet under övervakning, vilket troligen ledde till att man fann grunden till det tidigare kyrkolandets staket.

Stengrundens längd var 35 m och bredden cirka 1,2-1,8 meter. Byggnadens ursprungliga omfattning kunde inte fastställas. Omkring 6 meter före staketets östra sida av nuvarande kyrkogård bröts stenkonstruktionen från grävningen ner i moderna avlopps- och kabelgrävningar, men den fortsatte till den norra profilen av brunnen.

I samband med konstruktionen hittades fyndmaterial tidigast från 1800-talet, så konstruktionen är täckt först vid denna tid. Det fanns några murstenar mellan stenarna, och en enda sten hade ett borravtryck. Byggnaden kunde bevaras.