Loviisanlahti Märlaxviken

Platsen ligger öster om Loviisanlahtis innersta del nära Määrlahtis delta, 130 m sydväst om stranden vid adressen Skärgårdsvägen 103. På platsen finns vraket av ett gammalt träfartyg. Vraket hittades vid sidoseende ekolodning i april 2020. Det är fråga om ett segelfartyg vars skrov uppskattningsvis är 23 x 6 m stort.

Det delvis i bottnen nedbäddade skrovet är orienterat i nordost-sydvästlig riktning så att fören pekar mot sydväst. Vrakets konstruktioner har spridit sig över ett större område, inom en yta på 40 x 20 m. Objektet besiktigades efter lodningen genom dykning. Sikten i vattnet var vid inventeringstillfället 40 cm.

På grund av den dåliga sikten besiktigades vraket försiktigt genom att känna sig fram. Utgående från träets nötning verkar vraket vara över 100 år gammalt. Åldern verkar vara betydligt högre än hos vraket vid det närbelägna Loviisanlahti Skeppsbron 1. I konstruktionen iakttogs inga metalldelar, utan i konstruktionernas fogar har trädymlingar använts.

Skrovets material är barrträ. Vraket är uppenbarligen plattgattat och konstruktionen kravellbyggd. Delar av den delvis sönderfallna fören ligger lösgjorda på bottnen. Skrovet är invändigt bordat, dvs. garnerat, med tunn bred bräda. Kölsvinet, som är avbrutet vid akterändan, ligger på förens sida nedbäddat i bottnen och stiger mot aktern.

Dess tvärsnitt är cirka 35 x 35 cm; spantens tvärsnitt är 23 x 15 cm och bottenplankornas 22 x 5 cm. Mastskon i kölsvinet iakttogs ¼ av vägen mätt från vrakets mitt mot fören. De dymlingar som använts för att fästa sido- och bottenplankorna är åttkantiga till formen, 3,5 cm i diameter. Inga delar av däcket iakttogs.

Nordväst om vraket, utanför relingen, finns en vidsträckt kalkstenshög på cirka 5 x 5 m, som verkar ha utgjort fartygets last. Också inne i vraket påträffades en stenhög samt enstaka tunna bitar av rött tegel. Ur vraket togs en ojämnt blåst glasflaska upp, vilken efter fotografering återfördes till sin fyndplats.

Det fem meter långa trästycke som syntes i den sidoseende ekolodningen cirka 2 m söder om vraket och som antogs vara en mast visade sig vara ett löst trästycke med barkyta. Objektet definierades utgående från vrakets uppenbara ålder och skick som en fast fornlämning från historisk tid. År 2020 togs fem dendrokronologiska prover ur fartygets skrov, och utgående från analysen av dem har fartyget byggts någon gång i slutet av 1700-talet.