Varför besöka
Efter landförlusterna i freden i Åbo 1743 byggde Sverige en landfästning här för att övervaka trafiken på Stora Strandvägen – Augustin Ehrensvärds plan för att försvara rikets östgräns.
Att se: Sök upp bastionerna Rosen och Ungern, murade av granit med skottgluggar mot vägen; bakom dem syns ännu stenbrotten och stenarbetsplatserna från 1750-talet.
Om platsen
Lovisas landfästning och därtill hörande Svartholms sjöfästning är fästningar som byggts av Sverige efter förlust av områden i freden i Åbo 1743. Lovisas landfästning, som representerar den svenska fästningstekniken under senare delen av 1700-talet, utgör en betydande del av försvarshistorien vid rikets östra gräns.
Lovisas landfästning och den framförliggande Svartholms öfästningen är den östra förrustningen för Sveaborgs huvudfästning som byggts utanför Helsingfors. Syftet med landfästningen i Lovisa har varit att övervaka trafiken vid Stora Strandvägen. Den gamla strandvägen går väster om bastionerna genom Garnisonsområdet.
Av Augustin Ehrensvärds fästningsplan har man bevarat bastionerna Rose och Ungern och tillhörande markvallar som byggts längs Stora Strandvägen. Bakom bastionerna syns stenbrott på 1750-talet, stenarbetsplatser, basen för den delvis byggda bastionen Adolf Fredrik samt vallarnas jordförflyttningsområden.
Bastionerna Rose och Ungern, vilkas skjutöppningar går mot vägen, har tillhört fästningens östra främre utrustning. Lovisaviken har en gång sträckt sig ända till bastion Ungern. I norra delen av Lovisa stad vid Parkgatan finns ett tvåvåningskommandohus som ansluter sig till fästningsplanen, vilket är en av de få faktiska stenbyggnaderna i fästningsplanen.
Ett typiskt rådlemanskt barockklassicistiskt ämbetshus fungerar som Lovisa stads museum. Vid Vallikatu finns en stenig bageribyggnad och vid Östra Tullgatan två två våningar höga stenkaskarmar från 1750-talet.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
