Lintukallio

Fågelkullen nämns som gränsplats år 1625. Det kan vara samma plats som redan under medeltiden, år 1477 och år 1481 nämnda Soimakallio. I vissa fall har samma gränsplats kallats Soimakallio och Lintukallio. På nuvarande terrängkarta är de angränsande backarna, mellan vilka avståndet är cirka 300 m. Soimakallios område inte kontrollerades i terrängen.

Fågeln har en liten och ganska anspråkslös stenklättring, närmast en fyrkantig latom på berggrund. Längd 1,4 x 1,2 m, höjd 40 cm, 1-2 stengångar. Gränsen är f.d. Nastola socken (nämligen en del av staden Lahtis) på gränsen mellan Pyhänta och Ruuhijärvi byar samt f.d. Heinola mlk (nämligen en del av staden Heinola) på gränsen mellan Härkälä by.

Det var i ett skede även gränsen mellan S:t Michels län och Tavastehus län. Heinola hörde från v 1775 till Kymmenegårdens län och från v 1831 till S:t Michels län. Platsen är markerad på 1800-talets bärarkarta 3112 07 + 04 Heinola samt som gräns mot bärarkartan 3112 07 Nastola och från 1965 på grundkartan 3112 07 Vierumäki.

Byarnas tidigaste omnämnanden: Pyhäntaka 1464, Ruuhijärvi 1477, Härkälä 1464. Det finns uppgifter om gränsen mellan byarna ända från medeltiden. Föremålet ligger i skogsområdet mellan Pärnämäki och Kurensuo, cirka 14 km norr om Nastola kyrka. Inventering 2025: Det finns ett litet gränsmärke som är ganska nytt och består av små blockstenar (höjd ca 40 cm och hela diametern cirka 1,4 meter).