Liminka (Limmingo by) Aappola

Limingos museiområde, Aappola tomt, ligger på Rantavägen, vid floden Limingo, som anses vara det äldsta området i byn Limingo. Husen i byn ligger bandformigt längs floden, på båda stränderna. Det har funnits ett utrymme på platsen senast från 1500-talet. Limingoområdet tillhörde under 1300--1400-talet strandoperatören och 1444 nämns Limingo som en del av Ii socken.

Limingo församling nämns i skriftliga källor för första gången 1477 och Limingos övergång till administratör daterade sig till slutet av samma århundrade. Limingobyns bebyggelse stabiliserades och området var i mitten av 1500-talet det tätaste befolkade centrumet i hela Norra Österbotten. Ojanperä gård på Aappola tomt nämns första gången i skatteböckerna 1548, men har troligen uppkommit redan under det föregående århundradet.

De tidigaste uppgifterna om huset är förutom namnet Ojanperä också namnet Ojanperä. Ojanperä gård namngavs 1668 som en tålkievare som den fungerade åtminstone fram till 1674. Senast på 1760-talet hade driftscentret för Ojanperä stamlägenhet flyttats till andra änden av åkerslätterna. Gården var obebodd en tid tills en torp tillhörande huvudlägenheten i Ojanperä inrättades - senast i slutet av 1800-talet.

Ryssarna förstörde socknen vid två tillfällen på 1500-talet; 1589 brändes över 300 hus och 1592 förstördes kyrkan och 225 hus. Trots detta förblev byns mantal den största i Norra Österbottens ägare. Aappola tomt är fortfarande bebyggd; byggnadsbeståndet är huvudsakligen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Mellan byggnaderna, eventuellt också under, samt på gårdsområdena finns kvar rester av äldre bebyggelsefaser. På tomten har man i samband med grundläggningsarbeten på gårdsstigar hittat rester av byggnader som daterar sig från fyndmaterialet främst till 1700-1800-talen. Vid en klippning av en väg i norra delen av tomten har man även funnit lerkoncentrat.

Vid arkeologisk övervakning av kabelgrävningar under år 2019 har man upptäckt fem lösfynd från 1800-1900-talet, ett obestämdt delvis nedbränt torvlager samt en stockars och en fylld eventuell byggnadsavfallsprofil. Under den arkeologiska övervakningen av museiområdets vattenledningsarbetsplats år 2020 upptäckte man på östra sidan av stenskolan konstruktioner som sannolikt är rester av ett gammalt kommunalhus.

Byggnader som tolkats som bland annat grundstenslinjer, eldstadsrester och smutsiga hål. Kommunalhuset har färdigställts 1914 och rivits någon gång efter 1953. Vid övervakningen konstaterades dessutom tre åkerdiken som är äldre än ovan nämnda konstruktioner, eftersom de ligger under dessa. Området torde ha utgått från åkerbruket senast 1869, då en skolbyggnad av sten uppfördes på platsen.

Vid övervakningen tolkades föremålet som modernt och förvarades inte. 2022: Områdets avgränsning baserar sig på objektets arkeologiska kontroll samt på de tomtgränser som fastställts på basis av 1707 karta.