Letonniemi

Upptäcktplatsen ligger i nordvästra hörnet av det staket som gränsar till Taskilas reningsverk norr om Topilasundet, cirka 100 meter nordväst om Letonniemis skyddsområde. Området låg på norra stranden av en liten vik som avgränsas av vassslöv från stranden vid kanten av vasssläppen. Poukama, liksom havssidan av viken, tycktes vara jämnt låg.

På vissa platser fanns stenblock som sträckte sig över ytan vid lågvatten. Vid sökandet efter objektet fann man på den plats som mättes vid dess första besök omkring 150 meter norr om ett bräde som möjligen härrör från samma del av vraket. Brädet var cirka 6 meter långt och böjde sig på samma sätt som de kajbrädor som längre fram låg i vraket.

Som en annan fristående del av staketetet hittades en enda stock, en tydlig rambåga. Längden var 281 cm. Bågens tjocklek i den böjda änden var 25 cm och bredden 25 cm, mitten var 20 cm och i den avfasade raka änden var 12 cm och bredden 20 cm. Träappar har använts för att fästa brädorna. Den bevarade vrakdelen består av hälften av bottens bredd, kan fartygets bredd uppskattas till cirka sex meter.

Då det synes vara fråga om en i området allmänt använd bonde- eller bondsegling använd s. k. akterbottensskjul, kan fartygets totala längd uppskattas till tjugo meter. Bottenbackens IV köls ända ansågs lämplig för träträdsskötsel. Provet daterades i Joensuu vid den östra Finlands universitets laboratorium för Dendrokronologi.

Bottenstocken har fällts 1–20 år efter 1842, dvs. omkring 1843–1860 (se bifogade dateringsrapport). Resultatet tyder på att vraket är något halvklot från 1800-talet. Som grundstöd säkrades en tall som eventuellt skulle ha växt i sydöstra Finland. I samband med inspektionen befanns också brädorna vara tall.

Uleåborgs hamn blev matad med landhöjningen och i början av 1700-talet övervägdes inte bara platsen för den nya hamnen utan även stadens flyttning. År 1724 öppnade Uleåborgs älv plötsligt en ny farled på öppet hav och födde Topila sund. Salme användes som förbindelseled till en gammal hamn, men på grund av sitt skydd passade den också in som en ny hamn.

Det är naturligt att man inte känner till var vraket tog vägen till dess fyndplats, men det daterar sig till den tid då hamnen i staden länge hade varit i Topilasundet. (Kommentar 2023: Det är troligt att vrakdelen på grund av variationerna i vattenståndet, vinden, isen etc. under årens lopp inte längre befinner sig på samma plats som 2010.)