Leineperi bruk och samhälle

Leineperi, som också kallas Fredriksfors, är en bruksmiljö som har bevarats som en helhet, och där finns nästan alla de byggnader och konstruktioner som är typiska för finländska järnbruk. Industrihistoriskt är Leineperi ett av landets mest intressanta bruksområden, tack vare sitt mångsidiga byggnadsbestånd.

Eftersom området är restaurerat ger det också en tydlig bild av brukens historiska miljö. Från väster leder en trädallé över ett åkerfält fram till bruksområdet. Områdets stomme är ån Kullaanjoki, som rinner ut i Kumo älv, och forsen i ån med sin damm. Nedanför dammen ligger de centrala produktionsbyggnaderna, alltså masugnen och hammarsmedjan för stångjärn, som har byggts om till såg.

Den del av smedjan som är av rött tegel är från 1860-talet, medan tillbyggnaden av slaggtegel är från 1883. Masugnen i Leineperi är en av fyra masugnar i landet som har bevarats hela, och den är den enda representanten för sin masugnstyp. Masugnens nedre del är byggd av timmer med jordfyllning och restes 1826.

Den höjdes 1861. Bruksherrgården och smedernas bostäder ligger i två rader på båda sidor om den raka bruksgatan, på Kullaanjokis södra strand. Alla byggnaderna uppfördes uppenbarligen under senare hälften av 1860-talet. Huvudbyggnaden är nyklassicistisk och omges av en park. Nära arbetarbostäderna står en tegelladugård som också är från 1860-talet, och en lika gammal, stor bakstuga av lera och tegel som kallas Savipakari.

Av Fredriksfors övriga ekonomibyggnader är spannmålsmagasinet kulturhistoriskt värdefullast. Det är byggt av tegel i tre våningar och ligger bredvid masugnen. Arkitekt C. Bassi vid Intendentskontoret ritade det 1824. Vid bruksdammen står en stenvalvsbro med tre öppningar från 1860-talet. På norra stranden invid bron ligger det så kallade Pehtorin talo.

Det byggdes omkring 1915 på platsen för en tidigare kontorsbyggnad i två våningar. Järnboden av timmer bredvid hammarsmedjan torde vara från mitten av 1800-talet. Folkskolan stod färdig 1888. Leineperis mångskiftande såghistoria har sitt minnesmärke i hammarsmedjan, som byggdes om till såg 1920. Från den tiden är mellanbjälklaget som vilar på rotstockar, turbinkammaren med sina vattenrännor, taklanterninen och fönstren i gavlarna.

När bruksområdet restaurerades bevarades konstruktionerna från sågtiden. I sågen finns dessutom en värdefull maskinutrustning kvar. Eftersom de industrihistoriska skikten ligger kvar och utrustningen är så välbevarad är byggnaden också ett minnesmärke över sågen.