Varför besöka
Lapinjokis övre lopp samlar flera medeltida byar i ett vidsträckt by- och odlingslandskap som berättar de västfinländska floddalarnas långa bosättningshistoria. Tätast är Kaukola, där gårdarna ligger sida vid sida längs den gamla landsvägen.
Att se: Stanna till vid den tvåbågiga stenbron över ån, byggd av Kustaa Stenfors år 1884.
Om platsen
Det vidsträckta by- och odlingslandskapet, som omfattar flera medeltida byar i Lapplands älvs övre lopp, representerar den långa bosättningshistorien i de västfinska floddalarnas gruppby. I byarna längs de olika odlingslandskapen i Lapplands älv har man bevarat ett gammalt byggnadsbestånd som ansluter sig till gårdsbruksenheterna.
Av byhelheterna är Kaukäla den tätaste. Byarna i Lapplands älvsdalen på Raumo sida är bl.a. Kaula, Kodixami, Stukkala och Kuolimaa. Odlingslandskapet längs ån och utloppen fortsätter i söder som odlingslandskap för byn Korve vid Lukhanoja på Eura kommuns sida. Långby by ligger i den smala, nordligaste spetsen av Lappälvens odlingsdal.
Byns stam består av Lapinjoki och en gammal landsväg som går i riktning mot Hinnerälven. Byns lägenheters bostadstomter ligger bredvid varandra och bostadshusen har byggts i riktning mot vägen. Det traditionella byggnadsbeståndet har bevarats på gårdarna Krappen, Eskola, Riikilä och Länne. Från byns centrum mot Kodiksam finns en liten bybebyggelse som sträcker sig från vägen.
Över floden leds en tvåbågig stenbro från 1884 av Gustav Stenfors. Kodiksams bebyggelse är koncentrerad till åkerns skogsöar och landsvägar. På södra och västra sidan av byn öppnas ett vidsträckt odlingslandskap. Det traditionella byggnadssättet representeras av Utula, Pietila, Noka och Saar-Uotila lägenheter.
I byn finns två väderkvarnar bevarade. Folkskolan är färdig 1908. Stukkala by är koncentrerad till kanten av en stor skogsö som gränsar till Lapinjokidalen. I gården till Isotalo gårdspojkhus vid landsvägen finns ett tätt byggnadssätt bevarat. Huvudbyggnaden, pytinkibyggnaden, butiksraden, ladugården och stängslet är huvudsakligen från 1800-talet.
I byn Dödslandet öppnas odlingslandskapet på ömse sidor om Lapinjoki, bebyggelsen är koncentrerad till skogsöar. Det traditionella byggnadssättet representeras av Anttila, Pertola och Ollila byggnadsgrupper. I söder fortsätter odlingslandskapet i Eura kommun på sidan om Korve by. En välbevarad byhelhet av Korve, som ligger vid gamla Lapp-Hinnerälven, består av ett rikt byggnadsbestånd bredvid flera stamhus.
I centrum av byn ligger Arvela, Mäe, Nakkila och Nordens hus, mellan vilkas gårdskretsar landsvägen svänger. By-Airilas gårdsområde i byns sydvästra utkant har en representativ bondehelhet, likaså Aro-Airila i utkanten av åkern väster om byn. Avskilda från de tätbebyggda bycentrumen har Aro-Airila, Sonkkila och Nummes driftscentrum flyttats.
I utkanten av byn finns Linteenmäki, som ursprungligen har varit bebodd av backtuperna i byn. Åkermarkerna i Korve by breder ut sig på den slättmark som klyvs av Luhdanoja, en liten flod i Lappland.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
