Laitakarin paja

Laikakars udde är Luvias gamla last- och tåplatser under segelsäsongen. I storskiftet, på 1759 års karta nämns Laikakars redan som byarnas gemensamma lastningsplats. Skeppsbyggnaden började i början av 1800-talet och blomstringstiden för Laikakar var från 1830-talet till 1910-talet. Efter segelbåtsperiodens slut fanns det några sommarbostäder i området samt Laikakars sågverk med hamnmine som fungerade fram till 1970-talet.

I dag används området på fritiden. Tiden för 1800-talets skeppshuggeri och för den såg som började 1921 syns svagt som bevarade konstruktioner i terrängen. Fartygsbygge: I Laitakari har hört till Stora Laitakaris och Mindre Laitakaris skulpturer. De varv som troligen låg på platsen var blygsamma. Fartygen byggdes med hjälp av klädsel nära strandlinjen.

Produktionsbyggnaderna bestod främst av verkstäder där man tillverkade och hanterade de järndelar som behövdes för fartyget. De gamla hamnplatserna är fortfarande i bruk, även om de är kraftigt moderniserade. De som närmast ansluter sig till varvsfasen är en botten av en verkstad som hittats i terrängen samt eventuellt en klippskärning av Kaféet nordost om Underbara.

Tvärsta verkstaden brann på 1920-talet. Den har begränsats till en fast fornlämning, i övrigt har resterna av områdets skeppsbyggnad antingen förstörts eller begravts under fyllningslager.