Laaksolahden - Dalsvikin (Strandbackan) louhos

Kalkbrottet ligger i sydöstra delen av Långsjön i närheten av stenbrottsgränd och Kalkgränd. Bredvid stenbrottet finns fordom Strandbacka torp, enligt vilken objektet i den gamla litteraturen även kallas Strandbacka stenbrott. Huvudbrytningsområdet är cirka 60 m x 30 m och ca 4 m djupt. I närheten har också nämnts mindre stenbrott som ligger under den nuvarande bebyggelsen.

I närheten av hufvudbrottet har också funnits en liten kalkugn, hvilken dock icke kunnat upptäckas i terrängen. stenbrottet har i Dalarna möjligen börjat redan på 1400- eller 1500-talet och fortgått fram till 1900-talet. En större användning tog tydligen slut i mitten af 1800-talet och sista omnämnandet af bruket af stenbrottet är från 1904.

De tidiga faserna af stenbrottet kan anknyta till byggandet af Esbo kyrka. Under 1700-talet har kalk eventuellt transporterats till Sveaborgs byggnadsverk och under 1800-talet till masugnens behov i Vanda. (Tjur 1991:251; Saltikoff 1994:54)