Om platsen
På stranden av Taggöviken vid östra spetsen av den långsträckta ön Kuusisto, mellan fastlandet och skärgårdshållaren Pargas, låg ett vidsträckt slottsområde (100 m x 80 m med förhus). Ursprungligen var slottet omgivet av vatten från tre håll och med vallgravarna separerade från fastlandet. Vid gravstranden fanns tydligen ett större byggnadsbestånd, där det senare uppförts en herrgård av kung Kuusisto (efter religiös rening).
På kullen på slottets sydvästra sida fanns dessutom en kyrkogård. Kyrkan har troligen fått området i sin ägo under 1280-talet, varefter slottet började byggas, tydligen av sten redan på 1300-talet. Slottet brändes ned av novgoroderna v.1318. Slottet brann delvis år 1485, då värdefulla dokument förstördes, men slottet reparerades.
Vid reformationen övergick slottet till kronan år 1527 och förordnades att rivas följande år. Från ruinen togs stenar för bl.a. byggande av kyrkor tills restaureringen började på 1890-talet. Ruinen omfattar huvudslottet och de tre förborgarna. Den påminner om Raseborgs slotts grundplan, eventuellt tre våningar. 2022 var syftet med inventeringen att karva upp pålutrustningen vid Biskopsborgens strand.
Arbetet gjordes genom vadning i strandvattnet, men inga tecken på pålvrusning upptäcktes. Den enda iakttagelse som troligen hänförde sig till pålning var väster om biskopsslottet ett par meter från stranden, där två pålar syns lite ovanför vattnet. Pålarna ligger alldeles bredvid varandra och har en diameter på cirka 10 cm. Här finns bara några tiotals centimeter vatten.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- kivilinnat
- Datering
- medeltida
- Kommun
- S:t Karins







