Krankkala

Husplatsen är markerad på 1707 års karta. Den på storskifteskartan (Jellman 1829) närvarande Krankala tomten är delad i två delar. Husen är markerade på kartan även på 1800-talet (Flinkman 1925). Platsen ligger på den högsta punkten i omgivningen och har kunnat bebos tidigast under slutet av 1600-talet på grund av strandövergången.

Under terrängarbetena år 2022 konstaterades att diken och täckdiken nyligen hade förnyats ut på åkern och att man från dikets västra kant fann en ganska stor koncentration av tegelstenar. Den östra kanten var täckt av växtlighet. Man fann också ben och trärester från tegelområdet. Av trädresterna var cirka 60 cm från åkerytan.

Den eventuellt runda träresterna var 280 cm lång och minst 15 cm i diameter. Bredvid låg ett stycke träpåle. Några meter åt nordost på ett djup av cirka 80 cm låg en annan kvarleva av trä. Den var i sämre skick och kanske cirka en meter lång. Träresterna låg i dikets riktning och mot bottensand. Det är också möjligt att de har runnit djupare i diket till följd av dess återgrävning.

Tolkningen av träresterna förblev oklar. Byggna på Flinkmans karta (1925) är eventuellt belägna vid träden. Ytplockning utfördes på ett område öster om diket som låg på en platå. Det fanns bara några stensmulor i området. Det syns att tomten låg väster om diket. Här låg åkern lagrad och förhållandena för ytplockning dåligt.

På en plats fann man en sten, men det är inte säkert att dessa hör till t.ex. konstruktioner. Områdets avgränsning har framför allt gjorts utifrån gamla kartor.