Om platsen
Kotojärvis stenålders bosättningar hittades i samband med inventeringen av Mäntsälä Sälinga och Soukkio den 2.5.2013. Kotojärvi har torkats sedan slutet av 1800-talet och den egentliga torkningen utfördes på 1920-talet. På äldre kartor (bl.a. Kungens kartverk vid slutet av 1700-talet) kallas sjön Sälingesjön (Sellingesjön).
På norra stranden av den torra sjön finns en sandig Lukonmäki, vars södra sluttning med åsar sträcker sig alldeles intill sjöns tidigare strand. I dag är Kotojärvi en sumpig häckningsplats för fåglar med några små dammar med Kyrkssuo och sydväst om Isosuo. Kotojärvi 2 är en stenåldersbostad belägen vid Kotosjöns norra strand, omkring 640 meter i sydsydöstlig riktning från Sälinka Vanhakartano, vid den gamla sjön i åsänden.
I en provgrop som grävdes på en slätt i uddspetsen hittades bland den mörkbruna, grusiga sanden kvartsisar och brända ben. Slätten är cirka fem meter över Kotosjöns kärryta. Topografin visar att det är en relativt liten lägerplats som begränsas till ett område på ca 35 x 35 meter.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- ej angivet
- Datering
- stenålder
- Kommun
- Mäntsälä
