Kotkoja

Omgivningarna söder om Sievola bybacke gränsar till järnvägen i norr och i söder till Kotkaja. Vid fornlämningen reser sig landet svagt och bildar en sluttning åt söder och sydost. Platsen har legat större delen av brons- och järnsäsongen vid eller nära havet. Vid järnålderns slut har havet redan hunnit dra sig längre bort, men Paimionflodens mynning har även då legat bara omkring två kilometer bort.

Vid ytplockningen fann man fragment av förhistoriska lerkärl, som närmast liknar järnålderns grova bruks keramik. Vid ytplockningen fann man också ganska mycket föremål från den historiska tiden på objektet och i dess omgivning. Från objektets östra kant till östra sydost ligger ett bostadshus cirka 50 meter enligt 1879 års senatskarta, och ännu finns det en liten tomtmark märkt på samma plats, men inte längre några byggnader.

Enligt 1902 års karta har en åkerväg korsat objektet från Sievola bybacke till Marjaberget. Objektet granskades vid inventeringen 2019. Föremålet ligger cirka en kilometer väster om Paimio centrum inom åkerområdet mellan Kotkako och järnvägsbanan. Åkern gick igenom, men som fynd fann man bara några få fragment av lertätningar och fynd relaterade till historisk tid, bl.a. spår av tegel och glas.

Föremålet har ursprungligen hittats Janne Rantanen och Jasse Tiilikkala Egentliga Finlands järnålders bosättningar i flygfoton vid arkeologisk inventering 2017. Avgränsningen av fornlämningsområdet baserar sig på uppgifter från inventeringen 2017 som togs i bruk av Janne Randas. Runt 200 meter norr om Sievolamäki finns det järnålders bosättning och kalk.

I försöksgrävningarna 2022 undersöktes den norra delen av fornlämningsområdet och området söder om banan. Inga tecken på fast fornlämning och områdesgränsning av objektet upptäcktes på det undersökta området.