Koivulehto

Stället ligger på sluttningen av en lättjefull, skogig och klippig kulle i dess södra spets. Längs den södra änden av kullen finns plana leråkrar. Utkanten av åkern ligger närmare 30 meter i sydost. Marken är belägen med sand av låg sten. Det finns små sandgropar i olika åldrar. Den nuvarande kraftledningslinjen tar sig åt sydväst och den planerade kraftledningslinjen går över den.

Det finns en traktorväg cirka 300 m från nordost, ett hus som heter Koivullento. Inventeringsfynd samlades från en liten sandgrops östra och norra kanter. Det fanns flest fynd i nordöstra hörnet av gropen och cirka 5 m från den västerut i norra kanten. Ännu ett par meter väster om gropens norra kant fanns det brända stenar, kol och sot i landet.

Det kan vara spisrester. Längre västerut är gropens kant och själva groparna ganska igenväxta. Marken har grävts och delvis flyttats under den nuvarande kraftlinjen, men det är svårt att få en exakt bild av situationen på grund av den täta busken och den övriga växtligheten. I vilket fall som helst tycks jordarten förändras när den blir sämre bosatt som en lämplig stenig och finbebyggd morän.

Vid sandgropens östra kant från nordost till söder fanns fynd endast på cirka 10 m avstånd, trots att den färska gropkanten var synlig på mer än 20 m avstånd till söder. I den södra änden av gropen hade jordarten redan blivit sandig. Det fyndområde som omger sandgropens nordöstra hörn begränsas i öster av den skogbevuxna sandgropens kant och i norr av klipporna 15 m bort, omedelbart bakom traktorvägen.

I nordväst sträcker sig klipporna delvis även söder om traktorvägen. Mellan sandgropen i öster och klipporna i nordost räcker hel mark något längre i riktning mot traktorvägen, men även där kommer en gammal sandgrotta ungefär 20 meter norr om traktorvägen. Det kan alltså finnas några hundra kvadratkilometer kvar av den obebodda bostaden runt sandgropens nordöstra hörn.