Kemijoen jokivarsiasutus ja kirkkomaisemat

Bybebyggelsen längs Kemijoki, kyrkomiljöerna från olika tider och de enskilda gårdsmiljöerna speglar den nybyggarbebyggelse i Peräpohjola som växte fram längs älven från 1600-talet till början av 1900-talet och som byggde på självhushållning. Kemijoki var en av Lapplands viktigaste färdleder. Bebyggelsens struktur och grunddrag har bevarats i den landskapsmässiga ram som älven bildar.

I gårdsmiljöerna har det bevarats talrika huvudbyggnader från 1800-talet som företräder bondeklassicism och har dekorativa farstukvistar. Där finns också gott om ekonomibyggnader från olika tider, som bodar med klassicistiska dekorationsmotiv och båthus i två våningar, typiska för Kemijokitrakten men sällsynta på andra håll.

Kyrktrakterna bildar älvdalens landskapsmässiga höjdpunkter. I både Keminmaa och Tervola har det bevarats en miljö som bildas av två kyrkor från olika tider. Typiskt för det äldsta byggnadsbeståndet vid Kemijoki är att det ligger alldeles intill älvbrinken, omgivet av öppna åker- och ängsmarker. Laxfisket har varit den viktigaste näringen för invånarna längs Kemijoki och källan till deras välstånd.

Det syns på hur representativt byggnadsbeståndet är. Längs Kemijoki finns båthus ovanför översvämningsgränsen, från Rovaniemi till Pelkosenniemi. Båthusen i två våningar ligger i älvens riktning och har breda pardörrar i den ena gaveln. De största är över 12 meter långa och 9 meter breda, så att tre eller fyra båtar har fått plats i dem.

I Keminmaa bildar gråstenskyrkan från slutet av medeltiden och empirekyrkan från 1820-talet kärnan i Kemis vidsträckta kyrksocken på älvens västra strand. Gråstenskyrkan är helgad åt den helige Mikael, och i dess tunnvalv av bräder finns målningar från år 1650. Kyrkogården sluttar ner mot älven och omges av en stenmur.

Där har det bevarats gravminnesmärken och talrika fördjupningar efter vintergravar. Den nya gulkalkade långkyrkan med gaveltorn omges av en stenmur med ståtliga portar. På den nya kyrkans kyrkogård är de som stupade i kriget 1918 begravda, liksom de stupade hjältarna från vinter- och fortsättningskriget.

Vid älvstranden ligger prästgårdens byggnadsgrupp, som länsarkitekten ritade på 1850-talet, ett stort lånemagasin (1849) och flottningens huvudskiljeställe. I Tervola går den gamla landsvägen på båda stränderna av Kemijoki. I strandzonen mellan vägen och älven ligger tiotals gamla bondgårdsmiljöer i älvbyarna i både Keminmaa och Tervola, särskilt i byarna Ala-Paakkola, Paakkola samt Maula, Koroiskylä, Ilmola och Hirmula.

Tervolas stödpelarkyrka från 1680-talet, den stora träkyrkan som byggdes på 1860-talet och församlingscentrumet från 1970-talet med sin kyrka speglar befolkningsutvecklingen och församlingarnas konjunkturer längs Kemijoki under olika århundraden. I Rovaniemi är älvbebyggelsen mest representativ vid byarna Ruikka och Körkkö, där strandåkrarna är något vidsträcktare.

Till de äldsta gårdarna i Ruikka hör Ala-Ruikka, vars huvudbyggnad är från övergången mellan 1700- och 1800-talet. Gårdsgruppen i Körkkö ligger vid Lapinsuvanto på strömmens södra strand. Till bylandskapet hör tre gårdsmiljöer av peräpohjolatyp och en som byggdes efter krigen, samt ett stort antal lador och bodar i det öppna odlingslandskapet.

Byn Juujärvi ligger på ett näs vid Kemijokis västra strand i Kemijärvi och har byggts som en tät grupp. I byn har det bevarats gammal bondbebyggelse från älvdalen. Traditionell bebyggelse finns bl.a. på gårdarna Heimola, Mäkiniemi, Heikkilä och Ylijuujärvi, vars huvudbyggnad från år 1888 hör till byns äldsta.

Juujärvis gamla skolbyggnad är från år 1929. I byn har det bevarats gott om gamla timmerbodar, bastur och lider. I gårdsmiljöerna finns också sommarladugårdar med pyramidtak. Strandåkrarna och ängarna runt byn är en del av älvdalens kulturlandskap. Långkyrkan med torn i Kemijärvi ritades av arkitekten Bertel Liljequist.

Tillsammans med den järnvägs- och landsvägsbro som byggdes efter andra världskriget bildar den ett ståtligt monument från återuppbyggnadstiden. Kemijärvi kyrka med sitt höga torn är ett vida synligt landmärke. Bredvid kyrkan har det bevarats en klockstapel som kyrkobyggaren Heikki Väänänen från Ylikiiminki byggde 1774.

Kännetecknande för den tredelade stapeln är de svängda spåntaken i barockstil. På andra sidan vägen ligger Kemijärvi prästgård, och i kanten av kyrkoplanen står det forna apoteket. I Pelkosenniemi finns en välbevarad kyrkbymiljö från början av 1900-talet med kyrka, prästgårdar, resandehem och brandstation, sjukhus och tjänstebostäder.

Vid Saunavaara-Arvospuoli finns välbevarad bebyggelse på båda stränderna av älven. Kairala är en jordbruksby som har byggts i ett band längs Kemijokis övre lopp, på båda sidor om Kitinen. Under Lapplandskriget förstördes bebyggelsen på den östra stranden fullständigt, medan flera tiotal gamla traditionella timmerbyggnader har bevarats på den västra stranden, som undgick förstörelsen.

Gårdsmiljöerna ligger på båda sidor om vägen mot Sodankylä och är i allmänhet slutna på tre sidor. En del av byns gårdar, som Talvensaari, Marttiini och Pelkola, är rikt dekorerade. Byarna Juujärvi och Kairala är ett nationellt värdefullt landskapsområde.