Kaupunginojan varren puistovyöhyke

Den öppna parkzonen längs Kaupunginoja i Uleåborg är ett viktigt exempel på en stadsplanelösning som gjordes efter trästadens brand för att förbättra stadens brandsäkerhet. Parkzonen grundar sig på den empirestadsplan som uppgjordes 1824 efter trästadens brand. De öppna platserna längs Kaupunginoja i Uleåborg kallas plaanat.

I stadsstrukturen bildar de en central parkserie genom hela centrum. Kaupunginoja är en av Oulujokis grenar och rinner genom Uleåborgs centrum från sydost mot nordväst. Längs Kaupunginoja ligger parkerna Pokkisen puisto, Madetojan puisto, Hallituspuisto, Snellmanin puisto, Otto Karhin puisto, Vaaran puisto och Lyötyn puisto.

Det dominerande trädet i parkerna är vårtbjörk, men när parkområdena har rustats upp har man försökt få in fler trädarter. Vid Aleksanterinkatu, Torikatu och Kirkkokatu korsas Kaupunginoja av stenbroar som byggdes på 1830-talet. Pokkisen puisto ligger vid Kaupunginojas mynning. Parken är byggd på utfyllnadsmark, och en del av området har hamnat under bron över Oulujoki.

År 1959 restes Oskari Jauhiainens skulptur Kalasääski ja lohi i Pokkisen puisto. I Madetojan puisto på andra sidan Aleksanterinkatu står Leevi Madetojas staty (1962), som är gjord av Aarre Aaltonen. Parken fick sitt namn efter tonsättaren tre år efter att statyn restes. Hallituspuisto omger Uleåborgs stadshus (1887, 1920).

I parkens kant står ett trähus som på 1860-talet flyttades hit från skeppsvarvet i Pateniemi och som bland annat har fungerat som rådhus. Hallituspuisto pryds av Sanna Koivistos skulptur Ajan kulku (2005). I Snellmanin puisto intill står Jussi Mäntynens Kurjet (1947) och Martti Aihas Mediator (1999), som korsar Kaupunginoja i form av en bro.

Kaupunginoja skär diagonalt genom parkkvarteret Otto Karhin puisto. Parken hör till stadens mest centrala korsningar för gång- och cykeltrafik, och gångbroar leder över bäcken. Därefter fortsätter parkserien som Vaaran puisto. Den kompletteras av boulevarden längs Uusikatu, som följer Kaupunginojas svängande fåra.

I Vaaran puisto står minnesstoden över författaren Teuvo Pakkala (Oskari Jauhiainen 1973) och jägarmonumentet (arkitektbyrån Seppo Valjus 1967). I Lyötynpuisto bildar stråket längs Kaupunginoja en långsträckt park med ett lugnvatten. Lyötyn puisto är stadens forna depåområde och rustades upp till park 1964.

Vid lugnvattnets strand står Viljo Savikurkis Pohjan neito (1967). Öster om järnvägen vidgar sig Kaupunginoja till ett lugnvatten, och runt det ligger Karjasillan puisto. Martti Tarvainens verk Siivet med fågelmotiv restes 1965 i lugnvattnet i Karjasillan puisto.